Av Lars Jonsson
Med stark känsla för landskapets skönhet valde våra fäder ut sin kyrkplats. Där lät de bygga sin första kyrka av trä i slutet av 1320-talet. Denna kyrka hade 1386 ersatts av en andra träkyrka när man under senare delen av 1400-talet alltmer började känna att kyrkan var trång och otidsenlig. Socknens folkmängd hade dessutom vuxit till över 2000 personer. Många skavanker hade även börjat dyka upp bl. a på grund av dåliga grundförhållanden.
I kyrkoarkivets gamla handlingar kan man läsa följande: ”Anno 1485 lades grunden till Schelleta kyrkio. För slätta muren gavs murmästaren 250 m, item för rösten 24 m”. I slutändan konstateras det: ”Anno 1507 var Erkebiskop Jakob här. Thå vigde han stenkyrkiona 19 februari”.
Att byggnationerna tog så lång tid, som de gjorde, kan höra samman dels med ryska anfall dels med den farsot som drog in över landet i slutet av 1400-talet: ”Isto anno per tota sveciam magna pestilentia viguit”. – Kalken till bygget inköptes i Bergsbyn och spiken smiddes i Degerbyn och på Prästbordet. Den drygaste utgiften gällde murmästaren, hela 250 mark. Skellefteås första stenkyrka började ta form med en längd av 69½ alnar och en bredd av 22½ alnar. (Enligt en annan uppgift, 70½ respektive 22 5/8 alnar.) Muren från grunden till väggbandet mätte 14 ½ alnar. Därifrån reste sig gavlarna till en höjd av 18 alnar. – Väggarna med sakristia och vapenhus var av gråsten medan valven med dess pelare var av tegel.
På uppdrag av prosten K A Fellström och med hjälp av angivna mått har skelleftekonstnären Hannes Wagnstedt försökt att skapa en bild av stenkyrkan med dess långhus, sakristia mot norr och vapenhus mot söder. /Se, bild sid. 4/
Förutom högaltaret fanns även 8 sidoaltaren helgade åt olika helgonbilder vilka Jakob Ulfsson invigt redan 1472 när han besökte Skellefteå för att visitera socknen. Han var tydligen en handlingskraftig person som inte hesiterade inför de strapatser en resa till Norrland kunde innebära, i kylslagen vintertid.
(Det är bl.a. på Jakob Ulfssons begäran som påven stadfäster det nyupprättade universitetet i Uppsala, 1477. – Nordens äldsta! – I Albertus Pictors berömda målning i Kalmar kyrka i Uppland kan man bl. a. läsa följande strof:
”Fädernas kyrka står stark
När Jakob är bisp i Uppsala
Freden frodas i Sverige
Ty Sten regerar och råder
Prisen fördenskull VÅR GUD
I sekler förutan ände”).
Det är ovan nämnda bilder som för några veckor sedan återkom till landskyrkan efter en halvårslång restauration. I samband med detta placerades Johannes Döparens huvud ”in disco” ovanför ingången till sakristian för att markera att medeltidskyrkan invigts till dennes ära. – Bland de partier från medeltidskyrkan som ingår i landskyrkan av idag utgör ju sakristian med sitt fantastiska medeltidsvalv och med sin gamla port av myrmalm, en viktig del. Den mellan 800- och 900 år gamla Skelleftemadonnan i valnöt som nu åter finns på plats, bör även nämnas i detta sammanhang. Hon betraktas ju allmänt som Skellefteås värdefullaste konstskatt.
Det var under Dominus Andreas tid (1499-1506) som det väsentligaste skedde vid uppförandet av stenkyrkan. Han hann dock inte uppleva invigningen eftersom han avled året innan, 1506. Särskilt uppmuntrade han under sin livstid kyrkomåleriet: ”Envar borde på kyrkväggen kunna lära vad till hans salighet hörde utan att kunna läsa.”
Om Andreas efterträdare Dominus Laurentius in Skellata hunnit tillträda sin tjänst vid invigningen vet vi ej eftersom enbart dödsåret 1512 finns angivet i series pastorum.
Andra kyrkoherdar under 1500-talet är herr Björn (1530-1541) vilken efterträtt Johan Petri (1512-1530) sedan denne blivit riven av en björn i Lula socken. Det var under herr Björns tid som reformationen nådde Skellefteå: ”Anno 1536 begynte svenska messan i Skellata kyrkio på juldag och var icke myckit velkommen”. Ett par år tidigare eller 1534 hade han tagit emot Sveriges förste evangeliske ärkebiskop Laurentius Petri, en bror till Olaus Petri, som bl. a. kunde berätta att Luthers lilla katekes nu skulle översättas till svenska språket. Översättningen som blev en verklig folkbok utkom av trycket 1537.
Under Ericus Svenonis Hjorts tid (1541-1544) inköptes Gustaf Vasas bibel till stenkyrkans altare för 10 mark Den finns fortfarande bevarad i landsförsamlingens kyrkoarkiv. – Hjort blev 1544 biskop i Skara.
Den siste av 1500-talets kyrkoherdar var Gerhard Jonae (1584-1623) som var särskilt gynnad av konung Johan III. Det var under Jonaes tid som husförhören började växa fram, ”för att råda bot mot okunnigheten”.
Tillsammans med sin maka Brita Andersdotter Grubb fick Gerhard Jonae sonen Johan som blev den förste av samisk börd som fick inträde på riddarhuset. Efter adlandet antog han efternamnet Graan.
Under en följd av år var Johan Graan landshövding över Öster- och Västerbotten.
Redan under 1600-talet började kyrkan tarva reparationer. 1644 har kyrkoherden gjort följande anteckning: ”Hava vi låtit förbättra och bota vår kyrka som begynte förfalla i det att östra gaveln begynte siga sig från väggen.
År 1672 var medeltidskyrkan i stor fara när kyrkstaden brann den 3 juni: ”icke mer än några stuwor förutom de nedre på änget voro, undsluppo…… dock vare Gud misskundlig ära som sitt bönehus och vårt tempel med stapel och klockor för samma vådeld nådeligen och misskundeligen igenom sin synnerliga försyn beskyddade.”
Om vi söker oss framåt i tiden ger årets 300-årsjubileum av Carl von Linnés födelse anledning påminna om dennes besök vid kyrkplatsen 1732. Från Sunnanå gästgiveri har han sett medeltidskyrkan och samtidigt ”en liten artig stad med vita skorstenar byggd uti tvenne gator med tvärgator bestående av 350 à 400 hus” – Skellefteå kyrkstad! Han låter färjkarlen färja sig över älven – bron över älven skulle tas i bruk först fem år senare eller 1737 – för att besöka prosten Petrus Anzenius (1723-1747) och låta informera sig angående bygden. Med prosten Anzenius som ciceron kan vi tänka oss att han samtidigt gör ett besök i medeltidskyrkan och bl. a. fascineras över de gamla helgonbilderna.
När Pehr Högström (1749-1784) tillträdde kyrkoherdetjänsten hade kyrkans tillstånd tre år tidigare beskrivits i mörka färger i det då upprättade syneprotokollet. Taket är slut, sprickor fanns i väggar och valv och fara förelåg att hela kyrkokroppen skulle falla samman. Järnband från Melderströms bruk slogs nu kring kyrkan, takspån till ett antal av 60320 beställdes och murarmästaren Erik Ersson svarade för förbättring av väggar, valv mm.
1757 skriver Högström: ”Hade ej kriget den sommaren tagit sin början tycktes församlingen vara villig ej allenast kontinuera med rappningen omkring hela kyrkan… utan ock att uppföra en korsbyggnad.” – Trots de sju tillkomna läktarna ville platserna inte räcka till.
Högström fick aldrig uppleva den nya kyrka till vilken finländaren Jakob Rijf upprättat ritningarna. Istället blev byggnationerna anledningen till att hans grav i medeltidskyrkans kor förstördes bara ett tiotal år efter det att denne namnkunnige ledamot av kungl svenska vetenskapsakademien dött. Han har dock fått ge namn åt en av Skellefteås gator, Skerias el-laboratorium och den under år 2006 öppnade Pehrkällaren vid Stiftsgården.
– Nämnda ritningar, som fastställdes i Stockholm den 19 december 1793, bär underskriften, ”Under min allernådigste Konungs och Herres minderårighet, CARL”. Här framgår mycket tydligt vilka partier från den första stenkyrkan som ingår i den nuvarande landskyrkan, invigd i juli månad 1800 av härnösandsbiskopen Hesselgren.
När professor Andreas Lindblom i sin konsthistoria hyllar vår nuvarande landskyrka kan vi även se detta som en hyllning till fädernas val av kyrkplats där medeltidskyrkan funnits med som en betydelsefull skapelse alltifrån invigningen 1507:
”Kyrkan reser sig högt över den låga lantliga bebyggelsen liksom fordom det kungliga slottet i förhållande till småstaden Stockholm. Tillsammans med älv, mark och människoboningar formar kyrkan en norrländsk landskapsbild av storslagen skönhet …. Där Skellefteå kyrka i högtidlig svartvit skrud höjer sig mot himlen skyhögt över björkskogen, ängsladorna och envåningshusen med granåsen som fond och älvens dån som ständig orgel, utgör den en skön protest mot den svenska kargheten och fattigdomen.”
Skellefteå, 2007-01-14
Källor
Prosten K A Fellströms minnesbilder i handskrift, innehållande bl. a. utdrag ur gamla protokoll i landsförsamlingens kyrkoarkiv
K A Fellström, ”Från kyrkbacken”
Carl von Linné, ”Lappländska resan 1732”
Leonard Bygdén, ”Hernösands stifts herdaminne del 3
Andreas Lindblom, ”Sveriges konsthistoria, del 3”
Åke Ohlmarks och Nils Erik Baerendtz, ”Svenska krönikan”
Ritningen till ”Schelleta kyrkio”, Skellefteå första stenkyrka. Byggtid 1485 – 1507
På uppdrag av prosten Fellström och med hjälp av angivna mått tecknade konstnären Hannes Wagnstedt en tänkbar bild av stenkyrkans långhus med sakristia mot norr och vapenhus mot söder.
