Fornminnesföreningen lämnar månadens inslag.
Författare: Göran Marklund
Jörn är ett ungt samhälle, bara drygt hundra år. Av tätorterna i Skellefteå kommun är det bara Boliden som är yngre.
Där samhället Jörn nu ligger, fanns 1890 ingen bebyggelse alls, inte ens en lada. Så kom beslutet om att en stambana skulle byggas genom övre Norrland. När stakningen var klar. började det med att två imponerande byggnader uppfördes, ett stationshus och ett järnvägshotell. Det måste ha sett underligt ut med dessa två stora byggnader mitt ute i vildmarken.
Man räknade med att Jörn skulle bli en stor station, därav den stora satsningen. Den här tiden fanns inga nattåg med sovvagnar, och därför behövdes hotell. Jörn blev en sådan nattstation. När kvällen kom stannade helt enkelt tåget för natten. Naturligtvis fick de resande sitta kvar i vagnen om de ville, men om det var kyligt valde nog de flesta att övernatta inomhus. Efter ett par år fanns flera övernattningsställen nära stationen, men finast bland dem var järnvägs hotellet med både 1, II och III klass matsalar. Omsättningen var tydligen stor, eftersom man redan efter fyra år hade ritningar klara för en stor utbyggnad.
De flesta husen, som uppfördes av Statens Järnvägar, byggdes under senare delen av 1800 talet. SJ hade eget arkitektkontor, och där regerade under 40 års tid arkitekten Adolf Edelsvärd, en sann framtidsoptimist. Inte mindre än 5 725 byggnader ritades av honom och hans medhjälpare, däribland alltså husen i Jörn. Chef för hela SJ var från början Nils Eriksson. bror till John Eriksson, uppfinnaren av propellern. Han beordrade Edelsvärd att resa runt i Europa för att studera järnvägsbyggnader. Resandet gick bl.a. till Norge, där han blev betagen av de nationalromantiska trähusen i fornnordisk stil. Spår av detta finns bl.a. i stationsbyggnaden i Jörn.
Efter bara några år byggdes hotellet ut och fick två vackert utformade ingångar till matsalarna. Antalet uthyrningsrum var cirka 20. Uppvärmningen ordnades med kakelugn i varje rum, 13 stycken i bottenvåningen. Däremot var antalet toaletter – eller closett som det står på ritningen – bara en enda. Man räknade alltså med utedass som det normala.
När kung Oskar II åkte till Boden för att inviga den sista delen av stambanan, stannade han i Jörn för att äta lunch på järnvägshotellet. Matsedeln har vi fått från järnvägsmuseet i Gävle. Under hundraårsjubileet som firades 1993 serverades på hotellet samma lunch.
Eftersom Jörn blev nattstation, kom hotellet att ta emot många kända personer för övernattning. Mest känd av dem torde Lenin vara, som åkte denna långa omväg från Mellan europa på vägen hem för att starta revolutionen i den stad som snart skulle få hans namn. Leningrad.
Stor betydelse fick hotellet för den yrkesgrupp som kallades handelsresande. Man tog gärna in här för s.k. uppackningar, alltså demonstrationer av varor för handelsmän i trakten. Även myndigheter förlade ofta sina sammankomster till stationssamhällena: länsstyrelsen, militären, domänverket osv. Nu har kuststäderna tagit över det mesta. Kringresande teatersällskap likaså, liksom musiker, trubadurer, trollkarlar, fakirer eller starka män som kunde böja hästskor, riva itu Stockholmsdelen av telefonkatalogen och kanske sluka svärd färdades runtomkring i landet för att uppträda. Nöjeslivet på landsbygden var förvånansvärt rikt på den tiden. Allt detta tog televisionen död på. Om vi idag någon enstaka gång får besök av artister på turné, så inte övernattar de här. Oräkneliga var de bröllop, 50-årskalas och andra familjehögtider som förlades till hotellet. Bridgeklubben, konstföreningen, idrottsföreningarna osv. hade sina möten där. Det var alltid något på gång.
Huset ägdes av SJ, men verksamheten lades ut på entreprenad. Chefen kallades källarmästare. När den omtyckta Hans Anderhagen till jörnsbornas besvikelse flyttade från orten 1951, utlystes hotellrörelsen till hugade spekulanter, och hela 84 sökande anmälde sig. Så åtråvärd var rörelsen. År 1974 upphörde hotellepoken. En starkt bidragande orsak var säkert att hälsovårdsnämnden i Skellefteå kommun, som vi nu tillhörde, ställde stora krav på ändringar för att verksamheten skulle få fortsätta.
Sedan dess har huset sakteliga förfallit. Sista åren har oönskade besökare brutit sig in och vandaliserat rummen svårt. En stor del av fönstren är krossade. För att rädda byggnaden har länsstyrelsen lovat bekosta en renovering av den. Man vill nämligen bevara hela stationsområdet. För att det skall kunna bli verklighet har länsstyrelsen krävt, att byggnaden ägs av en stabil förening, inte en privatperson som det har varit på senaste tiden. Därför har Jörnsbygdens Hembygdsförening för en billig penning köpt huset, och vi hoppas nu att renoveringsarbetet skall bli verklighet.