Författare: Matha Hellgren
(Artikeln tidigare delvis publicerad i Oknytt 1-2 2002)
Marta Lena eller som det står i kyrkboken Marta Helena Wikström, Östanbäck född 1833 inom Skellefteå församling dog som piga på Anders Östlunds gård i Östanbäck, Byske församling 1913. Men inte var hon piga utan fru – om verkligheten vill sondotterdottern berätta.
Marta Lena var bonddotter och fann tycke för grannpojken Anders, född 1819, men de hade i sin kristna tro börjat ifrågasätta statskyrkans präster och anammat den förkunnelse som företrädaren för ”Riströmmarna”, en separatiströrelse under ledning av Johan Riström, förkunnade och där vissa av statskyrkans präster ansågs ogudaktiga samt att vissa nya kyrkoböcker ifrågasattes. Resultatet blev att Marta Lena och Anders sammanvigdes av sin ”frikyrkopräst och i kyrkobokens marginal noterade någon präst ”Riströmmare” men juridiskt fortsatte de att räknas som ogifta.
Detta skapade ett antal problem för prästerna i Byske församling eftersom Anders och Marta Lena Östlund var betrodda personer i byn och ofta anlitades som dopvittnen. Ett problem fick prästen som skulle ange titel på dopvittnena och Marta Lena blev ett problembarn. I dopboken som dopvittne fick hon bland annat titeln piga, hushållerska, frilla och fästekvinna.
Trots att Anders och Marta Lena endast hade den utbildning de fått i hemmet kunde de läsa och räkna. De läste och trodde på bibelns ord om att du ska stå till svars för det du gör och ha det mod att stå emot prästens försök att övertala dem till att låta kyrkan ge deras äktenskap sin välsignelse. De ansåg att den välsignelse ”deras” präst gett räckte och de fortsatte som ”ogifta” enligt svensk lag ända till döddagar, men med ett förhoppningsvis gott samvete. Enligt prosten Fjällströms noteringar kom de flesta Riströmmare att låta viga sig i svenska kyrkan men inte Anders och Marta Lena. Därför kommer vi att vara många som rubriceras ättlingar till Anders Östlund (den yngre) som var en oäkta son till Anders Östlund och Marta Helena Wikström i Östanbäck.
Madam Östlund var en kvinna med stort självförtroende och blev bland annat jordemor d.v.s. anlitades som barnmorska. En svår händelse i hennes liv var enligt moster Signe när Marta Lena blev kallad till en kvinna som börjat få värkar som fortsatte dag efter dag och när nästan en vecka gått tvingades Marta Lena stycka barnet i moderlivet för att rädda kvinnans liv. När hon kom hem så stannade hon i farstun och grät ut sin sorg och förtvivlan över situationen. Hon hade tvingats släcka ett liv för att rädda ett antal barn från att bli moderlösa.
I byaboken om Östanbäck berättas att ”hon var försedd med ett praktiskt och gott förstånd. Fastän hon fullständigt självlärd fick hon erkännande för sin skicklighet och anlitades allmänt inom byn som barnmorska. Hon var ovanligt rådig och hade gott handlag, både med de sjuka och de nyfödda ungarna. Sedan hon kom till en gård vid sina förrättningar tog hon ledningen över allt som skulle uträttas, och både män och kvinnor fick rätta sig efter hennes regerande så länge hon var på gården. En gång hörde hon att en man var svartsjuk och därför ej vidare snäll mot sin hustru. Madam Östlund träffade mannen och han fick en kraftig tillrättavisning och rådet att tvätta och raka sig samt låta klippa håret, så att han såg ut som en annan människa och slapp vara svartsjuk och plåga sin hustru. Anders Östlund, hennes man som var mer försynt och ansåg att hon lade sig i vad som inte angick henne, sade: ´vad har du för detta? Ett fredat samvete´, svarade hon”. (Östanbäck by sid 254)
Anders Östlund var också en anlitad man. ”byaprotokoll och räkenskaper är förda av honom och han anlitades även vid bouppteckningar och arvskiften. Vid husbyggen deltog han även och var en skicklig timmerman.” (Östanbäck by) Anders deltog också i bygget av Byske kyrka men råkade skada en hand och fick av församlingen arbetsskadeersättning för skadan. De måste ha haft stort självförtroende som stod emot samhällets regler i fråga om giftermål men måste samtidigt ha haft ett gott förhållande till sin omgivning och förhållandet till övriga bybor.
Som observandum kan jag nämna att en av mina bröder på 1970-talet anlitade en s.k. professionell släktforskare som i sin iver att ställa våra anfäder i dålig dager endast noterade den förstfödde sonen Anders, född utom äktenskapet och utan syskon. Men eftersom vår moster Signe var en mycket god berättare och ivrig att berätta om gamla tider när vi arbetade tillsammans och bakade bröd i bagarstugan två veckor på hösten och en på våren kände jag som barnbarnsbarn till Marta Lena till och med namnen på morfars syskon och fann senare bekräftelse på detta i folkbokföringen.
Där har jag en allvarlig fundering och det är om vissa professionella forskare som i slutet på 1900-talet hävdade att det fanns så många uä-barn i Norrland på 1800-talet var okunniga om kyrkohistorien?