Text: Eivor Nyström. Foto: Lilian Sundman
Årets resa startade på Nordanå i en fullsatt buss, förnämligt rattad av Erika Lindberg från Lestander Buss. På slingrande och vackra vägar tog vi oss söderut.
Sunnanå, Falkträsket, Kroksjön, Gärdsmark, och Ragvaldsträsk passerades och under resans gång fick vi mycket intressant information av våra kunniga guider Rolf Granstrand och Ulf Lundström. Vi passerade såväl fritidshus, industrier som stora jordbruk. Men framför allt fick vi se hur vacker vår hembygd kan vara.
Efter att ha passerat ytterligare några mindre byar var vi så framme i Vebomark och första målet på vår resa, Väckelsemuséet, som ägs och drivs av makarna Marika och Åke Wallgren. Marika hälsade oss välkomna och berättade om muséets tillkomst. Det är beläget i ett gammalt hus som innehållit dels ett vagnslider och dels en bagarstuga. Här har man inrett en mindre bönhuslokal, till en del med hjälp av gåvor från andra nedlagda bönhus runt om i bygden.
Förmiddagskaffe bjöds vi på i den gamla bagarstugan.
Under resan mot Ånäset berättade Rolf om C O Rosénius, vars födelsegård var nästa mål på vår resa. Väl framme möttes vi av Roland och Inger Ivansson och fick dela upp oss i två grupper, den ena följde med Inger till Roseniusgården, den andra med Roland till kyrkan.
Inger berättade om gårdens historia, bl a har den varit flyttad till Solviks folkhögskola under en tid. Innan vi lämnade den vackert inredda gården föreslog Inger att vi tillsammans skulle sjunga C O Rosénius psalm ”Var jag går i skogar berg och dalar”. Hur det lät? Tja.. men stämningsfullt var det!
I den vackra kyrkan, Västerbottens äldsta, uppförd 1707 – 1710, fick vi oss kyrkans historia till livs av Roland. Han berättade bl a om några skulpturer som finns i kyrkan. De är kopior av några statyer som stulits från Bygdeå kyrka, men som sedan, när tjuvarna åkt fast, återfunnits och flyttats hit.
Roland Ivansson berättade om kyrkan
Färden gick vidare via E4 mot Robertsfors, förbi Gumboda hed som är känt som mötesplats för Västerbottens regemente. Gumboda var också en viktig handelsplats.
Sture Högberg berättade om Robertsfors Bruk, ”Bruket” kallat, där brukshantering startades av några hitresta engelsmän 1758. Vi fick också veta att byn hette Edfastmark, men att den senare bytte namn till Robertsfors efter en av delägarna, Robert Finlay. Här fanns sågverk, masugn, stångjärnssmedja och ett stort jordbruk – Norrlands största.
Miniatyr av Robertsfors bruk
Sören Nordgren hälsade oss välkomna till Bruksmuséet och guidade oss förbi flera industribyggnader, såväl moderna som äldre och berättade kort om deras historia. Det gamla gjuteriet är fortfarande i drift. Vi fick också se hur arbetar- och tjänstemanabostäder sett ut; mycket har bevarats. Som kuriosa nämndes att Anders Gernandts far var läkare här och bodde i ett av husen.
Åren 1965–1968 avvecklades Robertsfors Bruk och gick upp i MoDo. Bruksmuséet, som drivs av en stiftelse, är inrymt i en vacker byggnad av slaggtegel, restprodukt vid järnhanteringen, som tidigare tidigare varit sädesmagasin, förråd m m. Här kunde man beskåda fantastiska föremål som t ex risslor, släpräfsor och mycket annat. Ett besök kan varmt rekommenderas!
I anslutning till muséet finns ”järnvägsmuséet”. Järnmalm till bruket kom till Sikeå hamn och måste fraktas upp till Robertsfors, samtidigt skulle produkterna tillbaka till hamnen – en järnväg fick bli lösningen. Man hade inte råd med valsad räls hela vägen utan den bestod delvis av träräls. 1878 var banan klar, de sista åren fraktades endast timmer på järnvägen och när flottningen i Rickleån upphörde 1961 lades järnvägen ned.
Tre gamla lok i bruksskick finns att beskåda samt en vagn för persontransport som man kan provsitta. Man ha också lagt ny räls ca 800 m och nu kan man provåka! Axel Lundmark berättade kort om sina upplevelser av att arbeta på bruket och att vara lokförare på banan.
Lunchen åt vi på Spiran – mycket god mat, snabbt och professionellt serverad av glad och serviceinriktad personal.
En nyinsatt punkt på dagens program var ett kort besök på Ostens Lager i Ånäset där vi möttes av den fantastiska guiden Aina som på ett medryckande sätt berättade om Västerbottensostens historia, osttillverkningen och den numera mycket automatiserade lagerhantering som äger rum i lokalerna i Ånäset. Vi fick också tillfälle att inhandla ost.
Sture Bäckström från Legdeå-Sikeå Intresseförening guidade oss på vägen ut till Sikeå hamn. Bl a visade han oss Sveriges minsta brandstation. Byn bestod ursprungligen av fiskarbönder och säljägare. 1760 anlades första bryggan i hamnen, 1811 startades ett varv. I varje familj fanns en sjöman som ofta var vittberest. I början på 1900-talet flyttades tullstationen i Ratan till Sikeå och sjöfarten var livlig och byn blomstrade.
Idag har mycket av det gamla rivits och nu finns en camping på hamnområdet och en secondhandbutik finns i det gamla såghuset och i magasinen förvaras båtar och husvagnar vintertid.
Efter en kort paus för kaffe på hamncaféet vände vi fullmatade med nya intryck hemåt, men även under hemresan fick vi information om byar och gårdar vi passerade av de kunniga och alerta guiderna Rolf och Ulf.