Kulturhistoriska bussresan 2017-09-02 – Gruvriket

Lördagen den 2 september var det så dags igen för kulturföreningarnas årliga bussresa. Vädret såg lovande ut när vi äntrade bussen, som rattades av Anna-Lena från Lestanders. Guider var som vanligt Rolf Granstrand, Ulf Lundström och Eivor Nyström.

Resans första mål var Varuträskgruvan och färden dit gick via Stämningsgården – en gammal by där det funnits bl a flera kvarnar, sågverk och snickeri. Här har också funnits en samebosättning.

Vi körde sedan den gamla Jörnsvägen, varuträskbornas kyrkväg, upp till gruvan. Väl framme fick halva gruppen dricka kaffe och andra halvan utrusta sig med stövlar, rock, hjälm och lampa för att traska ner i gruvan. Man hörde nästan dvärgarnas ”hå, hå, ja, ja vi till vår gruva gå” när man via en ganska hal trappa kom ner i underjorden där det droppade vatten från både tak och väggar. Men intressant att se och att tänka på hur arbetet i en gruva gick till på den tiden. Uppe på backen smakade det gott med kaffe i solskenet och där kunde vi beskåda den äventyrsbana som numera skall locka folk till att besöka gruvan.

Efter besöket i denna gamla, lilla gruva gick färden via byarna Varuträsk, Norra Bergfors, Liden m fl till en stor gruva, Björkdalsgruvan. Under resans gång berättade Ulf bl a om byanamn och deras tillkomst och betydelse. Rolf noterade att i dessa kalkrika trakter kan man se orkidéerna norna och guckusko blomma om man är ute i rätt tid.

När vi närmade oss Björkdal kunde man inte undgå vilka stora ingrepp i naturen som gruvdrift av detta slag innebär – enorma gråbergshögar omger dagbrottet. Man bryter även under jord i dagsläget.

Sören Wikström, produktionsgeolog, mötte oss vid grinden och lotsade in bussen till kontoret, där vi fick titta på en film som berättade om deras verksamhet, som numera bedrivs av det kanadensiska företaget Mandalay Resources. Bl a fick vi veta att man producerar ca 1,3 miljoner ton malm per år med en guldhalt på i genomsnitt 1,2 gram per ton. Antalet anställda är ca 150 och antalet entreprenörer ca 70.

Efter denna information körde bussen ut till en utsiktspunkt där man kunde titta ut över dagbrottet och den som ville fick gå ut och titta.

Nu var nog de flesta av oss ganska hungriga och färden gick till Sandfors gamla skola, som nu ägs av Storms SK och där Evelinas restaurang finns. Mycket god mat och kaffe med kaka serverades.

Vi åkte sedan till Storkågeträsk där vi efter en stunds letande hittade Övre Norrlands första koppargruva, som upptäcktes år 1609 av ett knektbefäl. Drift startades 1625 och pågick till 1630.


Ulf Lundström guidade gruppen vid Övre Norrlands första koppargruva, som upptäcktes år 1609 av ett knektbefäl (foto Roland Johansson)

Härifrån gick resan till Södra Svedjan och under tiden berättade Rolf om Storkågeträsks store son Martin Lönnebo.

I Svedjan togs vi emot av Johanna Hellström, som tillsammans med maken Pär driver jordbruk och ett gårdsmejeri där man tillverkar ost. Gården med 37 kor ligger otroligt vackert vid Storkågeträsket. Paret har rustat upp en gammal hölada och skapat en ”Kulturlada”, där man kan ha diverse evenemang, t ex teater, bröllop m m. Vi fick tillfälle att köpa av deras goda ostar och vi bjöds på kaffe med hembakat, fantastiskt gott bröd. Vi kan bara önska familjen lycka till med deras fortsatta verksamhet.

Under den fortsatta resan berättade Ulf om ett stort projekt där man skall ge ut en dagbok som några systrar i Storkågeträsk skrev på dialekt på 1890-talet. Boken skall dels ges ut på dialekt och dels översatt till svenska. Den blir på ca 800 sidor och i 2 – 3 band.

Vi stannade också till vid Storfallet i Kåge älv. Markerna runt Kågeälvens dalgång är kalkrika och kalkbrytning har förekommit på flera ställen. Jerry Westling berättade om Kalkbruksföreningen, som levererade kalk från Björkdal till bönder för kalkning av åkrar. Han har ärvt medlemskap och berättade om intressanta årsmöten längre bak i tiden.

Färden hemåt gick via Kusmark, som var en stor by med hela 23 stamhemman och kyrka med Sveriges största kyrktupp, Ersmark med SKEGA, Kåge och sedan via gamla Kågevägen tillbaka till Nordanå. Jag tror att vi alla var mycket nöjda med en innehållsrik dag tillsammans med trevligt sällskap och vackert väder.

Text: Eivor Nyström


<< Kulturhistoriska bussresa