Den 24 augusti anordnades traditionsenligt en kulturresa av Skelleftebygdens hembygdsförening, Västerbottens Norra Fornminnesförening, Skelleftebygdens släktforskare samt SKEFO – Skellefteå lokalhistoriska förening. Rolf Granstrand och Ulf Lundström guidade som brukligt under resan.
Hela sällskapet samlat på Bygdsiljum brygga
När vi passerade Sunnanå så berättade Rolf om att Sunnanå tidigare var ett municipalsamhälle och att de då hade fyra skatter: kommunskatt, municipalskatt, statlig skatt och kyrkoskatt.
På Fredrikslund i Lund bodde majoren och överlöjtnanten Fredrik Holmström vilken inrättade Sveriges nordligaste fideikommiss på gården. Gården ärvdes sedan av mågen major Ulfhielm.
På 1950–1960-talen byggdes Kvistforsen ut. Den enorma grävskopan ”Marion” grävde kanalen till kraftverket samt grävde ner den gamla älvfåran för att vinna fallhöjd (Skellefteå museum)
Efter att ha kört genom den vackra byn Klutmark så passerade på vänster sida den mest kända danslogen i Djupgroven, som dock tystnat sen åtskilliga år. Då passade Rolf Granstrand på att berätta om Djupgroven, Inte långt söder där om ligger byn Lundfors. Där fanns en stenåldersbosättning ca 4,200 före Kristus. Den stora stenåldersboplatsen grävdes ut 1970-talet. Eftersom där under stenåldern gick in en vik från havet, så utgjordes de viktiga fynd av sälben samt sänksten från fångstnät.
1973 Utgrävningarna vid Lundfors (Skellefteå museum)
När vi passerade Skråmträsk visade Lilian Sundman vilket hus väckelseledaren Gerhard Gerhardsson bodde i åren 1824–1828. I närheten av Ljusvattnet inflikade Rolf om bröderna Lindmark som bodde i Forslunda,intill Ljusvattnet. De var 10 syskon och de mest kända är Alvar och Samme. Alvar är mest känd för kuggstångshissen.
Resan fortsatt genom Åbyn för att sedan komma till Burträsk och där berättades om syskonen Sjöström där kanske Henning Sjöström är den mest kända genom sitt juridiska arbete med neurosedynmålet. I sin ungdom tävlade han för Skellefteå AIK friidrott och tävlade då i spjutkastning. Brodern Gunnar var lärare, skolinspektör, sakkunnig vid Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen samt drev införandet av enhetsskolan.
Därefter körde bussen via Burträsk kyrka och där visade Lilian Sundman på den minnessten som finns efter väckelseledaren Gerhard Gerhardsson. Den restes av bybor och släktingar år 1956. Hon berättade även om hur Gerhard Gerhardssons friade till sin blivande hustru. Många tyckte det var ett udda frieri och det gick som ett sus genom bussen.
Hon fortsatte berätta om Gerhardsson och om hans sista resa under mars månad år 1878 när hans stoft fördes med hästtransport som en lång slingrande orm på kyrkvägen från Bygdsiljum över Göksjön bredvid ön Mosken innan de nådde Innasjön där transporten stannade de upp. De upplevde de en underbar sång från himlen som medförde att många inte frälsta väcktes.
Burträsk blev egen församling år 1606 och då fanns förmodligen en enkel timrad gudstjänstbyggnad men den blev för liten. Så på slutet av 1600-talet byggdes en större korskyrka. Den nuvarande kyrkan invigdes 1949 efter att den gamla kyrkan brunnit ner 1945.
Vi passerade Edelviks folkhögskola som är en mötesplats för hela landet. Den är inriktad mot konst, litteratur och berättande teater. Skolan grundades av Luleå stift år 1941. Edelviks huvudbyggnad uppfördes av landshövding Gustaf Edelstam.
Resan fortsatte genom Gammelbyn, Burträsk som fått sitt namn för där var den äldsta bebyggelsen runt Burträsket. Enligt jordeboken år 1543 bodde 22 bönder i byn. Ulf och Rolf berättade sedan om Bygdeträsk och timmerflottningen och när vi kom till Bygdsiljum så intogs ett gott fika på Westmans Café under ledning av Yvonne som driver kaféet idag.
Westmans Café i Bygdsiljum
Sedan åkte vid buss och gick sista biten fram till flottningsföreningens båthus vid viken Bygdsiljet. Det är denna långa vik vid Rickleåns utlopp ur Stora Bygdeträsket om gett namn till byn. Förleden Bygd är ett äldre namn på Rickleån och innehåller en motsvarighet till ett norskt dialektord bugda ’böjning, bukt’. Efterleden är en äldre form av ordet sel ’lugnvatten i älv’.
Där fick vi höra på Sven Lundgren som berättade om när han deltog i flottningen av timmer från mynningen av Risån, Sikån och Tallån över sjön Stora Bygdeträsket till Bygdsiljum. Han arbetade under åren 1958–1961. Ångbåten Ärlan drog ett stort timmersläp omgivet av en ring av hopsatta stockar. Sträckan var en mil. Sven Lundgren är i dag är en av de sista levande flottarna i byn.
Ann-Sofi Persson från Bygdsiljums hembygdsförening berättade om hur de i byn arbetar med att bevara och renovera värdefulla byggnader. Ett stort arbete har lagts ner på området vid Westmans café under det senast året.
Guiderna Ann-Sofi Persson, Bygdsiljums Hembygdsförening och Rolf Granstrand, SKEFO på Bygdsiljums brygga samt disponentvillan vid bryggan
Under besöket i Bygdsiljum berättade Lilian om hur Gerhard Gerhardsson kom till byn och var han bodde fram till laga skiftet år 1839 när han blev flyttad ut till ”deri Gerhars”. De hade flottat husets timmer efter Ricklån ner till hans utskifte. Hon berättade vad det kom att kosta och hur många dagsverk som bönderna behövde göra för att återuppbygga hans hus. Monica Rosengren inflikade även om hennes minnen när hon besökte släktingar på Kvarnbacken i Bygdsiljum.
Bussresan fortsatte till Överklinten där vi möttes av Inge Lindström i Överklintens byaråd och ägare av företaget Hugin och Munin. Vi besökte Överklintens kyrka där Inge informerade om kyrkan, och vi sjöng Amanda Sandbergs psalm ”De komma från öst och väst”. Amanda Sandberg är född i Smårödningen men uppvuxen på Solbacken, Östbyn i Överklinten. Vi sjöng även psalmen ”Vart jag går i skogar, berg och dalar” av Carl Olof Rosenius som är född i Nysätra socken”. Linus Hägg spelade piano till psalmerna.
Överklintens kyrka.
Monica Rosengren fortsatte att berätta om sina minnen som hon hade från kyrkan om att både henne föräldrar och mormor och morfar gift sig och konfirmerats sig i den kyrkan. Inge Lindström visade på Malinstugan som finns intill kyrkan och som varit ett torp och som i dagsläget används som fikastuga varje lördag under sommaren.
Därefter besökte vi Folkets hus och Inge berättade hur de hämtade huset från Laver och sedan byggde upp det på nytt i Överklinten. Idag används det till många olika aktiviteter. Vi fick besöka huset och se på de många affischerna om ”Grunkor å Mojänger” som finns samlade där. Ett årligt arrangemang som anordnas i byn varje sommar och har olika teman varje år. Monica Rosengren berättade att hennes morfar hade varit vaktmästare på Folkets hus och hans arbete där.
Folkets Hus i Överklinten
Sedan var det dags för mat och Karin Hansson och Mikael Oskarsson tog emot oss på Överklintens kvarn som finns nere vid Kvarnbäcken i Rickleån. De serverade en god sallad och kaka till kaffet.
Inge berättad hur byn köpt kvarnen och renoverat den. Kvarnen som var ett rivningsobjekt och som byn räddade är idag ett hotell och konferenshotell med övernattningsrum. Kvarnen ligger i en fantastisk fin miljö som är värd att besöka.
Överklintens kvarn där det åts lunch
Resan fortsatte till Robertsfors och till Edfastmark bruksmiljö där vi fick en intressant information av Janne Paulsson. Vi fick även möjlighet att besöka arbetarbostäderna och Monica Rosengren nämnde om hur det var att bo där eftersom hon besökt sin mormor och morfar som bott och verkat där.
Ett gott fika intogs innan resan fortsatte. Vi körde vidare genom byn Ultervattnet och Ulf berättade att Ulter var ett mycket gammalt ord som betyder ’svan’. Därefter körde vi genom Flarken och Britt-Inger Sehlstedt guidade och berättad om stenåldersfyndet i Norrbäck år 1953.
Stenåldersyxan Yxan har sannolikt används till att flå skinnet av bytes djur.
Vi körde sedan genom Gammelbyn där det pingstlördagen 1964 uppstod en stor brand och 10 byggnader brann ner bl.a. en gammal Västerbottensgård från 1600-talet. Vi passerade sedan Risvattnet och enligt jordeboken har det funnits 3 bönder år 1543 varav en bonde bodde förmodligen i Mårsmarken som är grannbyn till Risvattnet och Kålaboda.
Resan fortsatt sedan till Kålaboda lantbruksmuseum som idag är ett museum och finns nu i den nya skolan som byggdes mellan 1929–1931. Den gamla skolan byggdes år 1885 och sedan dess har skola bedrivits i Kålaboda. När den gamla skolan byggdes så skänkte varje bonde 50 kr vilket var mycket pengar den tiden. Idag går barnen i skolan i Ånäset.
Kålaboda Lantbruksmuseum
Resan fortsatte via Bodbysund tillbaka till Skellefteå och Nordanå. En lång och innehållsrik dag med mycket
intressant informationen och besök. Vi tar tacksamt emot förslag på nästa års resa
Text: Lilian Sundman
Foto: Roland Johansson