Av Thore Sjögren, Ernst Westerlund-pristagare 2005
Fastigheten No 23 b. (senare Brage nr 3). Nygatan 65
Ytinnehåll: 1.120,3 m2
Gränser: mot nr 22 23,48 m, mot 23 a, 47,84 m, mot Nygatan, 23,38 m, mot Kanalen 47,80 m.
År 1968 den 11 september: församlingens namn ändras till Skellefteå Missionsförsamling.
År 1882 köps och bebyggs tomten No 23 av byggmästare G.A.Häggblom.
Byggmästare Gustaf Adam Häggblom i Böle f.30/12 1829 Gift den 4/7 1858 med Mathilda Erika Kantlund f.14/3 1826
Barn: Jonas Gustaf f 13/5 1859
Linda Mathilda f 12/9 1860
David f 29/11 1862, guldsmed
År 1888 övergår ägandet av fastigheten till sonen guldsmed David Häggblom
År 1889 erhåller, byggmästare G.A.Häggblom byggnadslov för ett affärs- och bostadshus på tomtens östra del, hörnet av Nygatan och Viktoriagatan.
Två våningar. Mot gården trapphus. Naturstensockel. Trästomme. Fasaden rikt dekorerad med hörnpilastrar, gördelfris och konsolfris under takfoten. Fönsterkornischer.
Ljusgrå liggande fasspontpanel med mörkare grå fönstersnickerier och omfattningar.
Fastigheten blev ett gott exempel på den rika panelarkitekturen i nyrenässans, som staden fick vid 1800-talets slut.
År 1898 köper arbetaren och snickaren N.O.Eriksson och hans hustru Maria Lovisa Eriksson fastigheten.
Snickaren Nils Oskar Eriksson f. 1854 i Skellefteå
Gift med Maria Lovisa Persdotter f 1855 i Skellefteå, kaféinnehavare.
Barn: Nanny Maria f 1880
Ernst Oskar f 1896, chaufför
Fru Maria Lovisa Eriksson öppnar kafé i fastighetens bottenvåning. Kaféet fick namnet Svea. Järnvägsmännen bildade fackförening år 1913 på detta kafé.
Snickaren Nils Oskar bygger sig en snickarbod, ett litet hus, nere i bäckravinen.
År 1917 köper handl. John Johansson och skräddaren C.A.Holmqvist fastigheten för att sälja den vidare till Skellefteå Kristna Missionsförsamling. Församlingen uppför sin kyrka på tomtens västra del i anslutning till Boströmsbäcken.
Missionskyrkan ritades av Karl Markgren. Två våningar, vinkelbyggnad. Torn mot gatan. Spritputsad sockel. Locklistpanel. Rött sadeltak, över kyrksalen brutet.
År 1918 den 7 och 8 april invigs den nya kyrkan. Ombyggnad sker 1950. År 1919 beslutar byggnadsnämnden om fastighetens delning i två tomter. Missionsförsamlingen säljer östra halvan till kommissionär J.H.Karlsson, (tomt 23 a).
År 1968 ändras församlingens namn i lagfartsboken till Skellefteå Missionsförsamling
Boströmsbäcken
Det är osäkert var bäckens upprinnelse är belägen – ”någonstans” från berget i norr. Efter att ha haft ett ytligt förlopp genom Norrböleängarna, fick dess vidare framfart, efter det att järnvägen mot Skelleftehamn kommit till 1912, lov att gå under jorden för första gången just vid järnvägen och före det sågverk, som fanns strax söder om järnvägen. Sågen var belägen mellan järnvägen och S.Järnvägsgatan. På andra sidan gatan fanns en kvarnanläggning. Bäcken tog sin väg under sågen genom en tunnel av trä.
Bäcken rann vidare i det fria ned mot Kanalgatan. Nu under jord på hela denna sträcka och sträckan fram till höger om Missionskyrkan, varifrån den går i kulvert under Nygatan, kommer sedan fram i det fria och flyter fram till Storgatan, går i kulvert och flyter vidare fram till Strandgatan, stilla och lugnt som den gjort i flera hundra år. Vid Strandgatan försvinner den under jord igen men möter någonstans så småningom Skellefteälven och blandas med dess vatten.
Den del av Norrböle by som var belägen mellan Boströmsbäcken och Mullberget, bestod enligt skattelängden år 1843 av fem skattehemman. Hemmanet 15/32 mtl nr 5 i Norrböle bytte ägare flera gånger under åren fram till 1770.
Till Norrböle kom skrivaren Jakob Andersson Boström, f. 1735, från Åbyn Burträsk och fick anställning som dräng på gården nr 5. Hemmanet hade år 1741 inköpts av Jakob Andersson, f.1713, också han från Burträsk, men ej släkt med nämnda Boström. Jakob Andersson som gift sig 1740 med Margareta Johansdotter, fick en dotter Catharina, f 1742. Hon gifte sig 1769 med drängen Jakob Boström och de övertog hemmanet omkring 1770.
Eftersom namnet ”Boström” dyker upp för första gången här omkring 1770, torde det med sannolikhet vara just denne Jakob Boström som fått ge namnet åt ”Boströmsbäcken” som tidigare hette ”Tvärbäcken”.
Att detta lilla vattendrag fortfarande finns kvar beror till stor del på att det i stadens tidigare historia fyllde en viktig funktion. När staden byggdes fanns det ett stort behov av att dränera stadskärnan, marken var sank och vattensjuk. En kanal (ett krondike) grävdes där nuvarande Kanalgatan har sin sträckning. Denna kanal hade sitt utlopp i Boströmsbäcken.
Bäckgubben
Berättat av Sune Lundström och Britta Wahlberg.
Snickare Eriksson hade byggt ett litet hus nere i bäckravinen, strax norr om missionskyrkan, där han inrett sitt snickeri som främst sysslade med reparationer av möbler och hade en viss tillverkning av stolar. Kvarterets ungar retade gubben genom att leka Tarzan, man hängde upp ett rep i ett träd på motsatta sidan av Boströmsbäcken och liksom Tarzan svingade man sig i ”lianen” mot ”Bäckgubbens” hus och sparkade i väggen, varefter man flydde.
Genom att ”Bäckgubben” jagade dem blev det en spännande lek. Bus har ungar alltid gjort. Detta hände på slutet av 1920-talet, början på 1930-talet. Detta lilla hus har jag aldrig tidigare hört talas om eller sett i bild.
Boströmsbäcken 1994. (Foto Thore Sjögren)