SKEFOs medlems-skrift Skelleftebygden utgavs första gången 1992. Vi har i lager en del överexemplar av gamla nummer, som vi realiserar för 25 kr/st. För att väcka intresse för köp och läsning ger vi här några smakprov och börjar med delar av en artikel från Skelleftebygden 1992.
Redan 1992 uppmärksammade Ulf Lundström den nu högaktuella Kungsgropen. Under huvudrubriken Skellefteå kyrkstad och kyrkplats i äldre tider skrev han detta.
Kungsgropen
1672 brann kyrkstaden ner till grunden, men den byggdes snart upp igen. Den 17 februari 1674 utgav landshövdingen en resolution som stadgade att de som byggt sina kyrkbyhus såsom stuga, stall och bod, på västra sidan av Kungsgropen skulle ge 15 daler kopparmynt till kyrkan om de hade satt upp alla tre husen eller 5 daler för varje hus. De som 1678 redan byggt på detta stället var Erik Nilsson i Hjoggböle, Jon Olofsson i samma by, Samuel Jakobsson i Kåge, Olof Persson i Byske, Jakob Olofsson i Klutmark, Anders Olofsson i Byske samt Nils Andersson i Åbyn.
Innebörden i domboken kan vara den att de som byggde sina kyrkstugor nära kyrkan fick betala en avgift. Oron var säkert stor för en ny brand i kyrkstaden, som också kunde hota själva kyrkan om kyrkstadsbebyggelsen låg för nära densamma. Man ville därför ha bort husen från kyrkans närhet. Kungsgropen syftar troligen på den stora backsluttningen mellan nuvarande församlingshemmet (nu församlingsgården) och Bonnstan. På 1642 års karta över Prästbordet går Skellefteälven in till en vik här.1)
Namnet Kung- i ortnamnet Kungsgropen antyder något samband med kungamakten. Kungsgropen torde vara det enda kända ortnamnet i Skellefteå socken som innehåller ordet kung. Adolf Schück har skrivit om vikingatidens och den tidiga medeltidens sjöförsvarssystem, som kallades ledungen.2)
Runt Sveriges kuster finns ett flertal platser som kallas Kungshamn. Schück menar att ledungsskeppen samlades i dessa hamnar. Han menar vidare att ledungsskeppen bevakade farlederna till sjöss under sommarhalvåret, vilket var seglationssäsongen. Ledungen var enligt Schück en sorts kustbevakning, men den kunde även kallas ut till ett krigståg till andra länder. I Hälsingelagen står att alla som bor i ”Umeå och Bygdeå och hos alla dem som bo norr därom… och har ingen annan ledung utan de skola värja sitt land hemma”.3)
Enligt Schück behövde dessa invånare inte delta i krigståg utanför områdets gränser utan de skulle bevaka farlederna längs Bottenviken. En motsvarighet fanns i norska Finnmark. Ortnamn påminner om ledungen i övre Norrland så den har med säkerhet förekommit här. Skeppstypen som användes i ledungen kallades snäcka. Ordet ingår troligen i Stor- och Lillsnäckhamnen på Kågnäset, vilka troligen varit ledungshamnar. Här låg man skyddade i Kågefjärden samtidigt som man hade nära ut till farleden. Namnet Snäckhamn är tidigast belagt 1559 i sälregistret. Bönder i Bergsbyn fångade då säl på platsen.4)
Vidare finns i Norrbotten ett namn Kungshamnen vid Kalix kyrka och ett namn utanför Haparanda. Även vid Selångers kyrka väster om Sundsvall finns en kungshamn. Så en placering av en kungshamn vid Skellefteå kyrka vore rimligt med tanke på dessa paralleller.
Schück menar att på många platser har namnet Kungshamn försvunnit men namnleden Kung- finns kvar fast med en annan efterled. Dessa namn på Kung- kommer från ett Kungshamn. Som exempel anför Schück bl a Kungsön utanför Sikeå. Därför är det mycket troligt att Kungsgropen vid Skellefteå kyrka går tillbaka på en kungshamn. Det torde vara svårt att finna någon annan förklaring på ett gammalt namn på kung- så långt norrut som Skellefteå. Som vi såg gick Skellefteälven in till en vik här på 1642 års karta över Prästbordet. Detta gör det troligt att det legat en hamn på platsen. Under 1700-talet och fram till början av 1800-talet fanns här en tjärn som kallades Lilltjärn. Den kan vara den sista resten av den gamla hamnen. Komminister Lars Jonsson i Skellefteå landsförsamling omtalar att ännu på 1930-talet var marken sank på platsen.
Noter
1) Skellefteå dombok 1678. Renoverade domböcker, Göteborg 1678, s. 813. Mikrofiche från SVAR.
2) Schück. Adolf: Ledung och konungahamn, I: Sjöfartshistorisk årsbok 1950 s. 98 – 128
3) Svenska landskapslagar, tredje serien, Södermannalagen och Hälsingelagen. Stockholm 1979, s. 291.
4) Landskapshandlingar, Västerbotten 1559, längd över sälfiske. Mikrofilm på Skellefteå folkbibliotek.