av Sonja Persson
Vad är en byabok och för vem skrivs den? Vem skriver den och hur trovärdig är den? Har små byar råd att ge ut en byabok? Behövs den och hur länge lever den?
2005 – fyra år efter min medverkan i arbetet med Hebbersforsboken kan jag drabbas av liknande frågor och funderingar omkring byaböcker och deras roll och betydelse ur såväl små som stora perspektiv. Jag tror inte att det finns några enkla eller allmängiltiga svar på frågorna. Vill jag ge mig i kast med dem får det bli utifrån mina egna erfarenheter och upplevelser.
Första byaboken i min hand var ”Storkågeträsk – Kågedalens pärla” (1995). Jag bläddrade förstrött i den utan att fästa blicken vid annat än bilderna. Kanske skulle jag känna igen något ansikte.
Att läsa andras byars böcker – våda eller värde?
Som första åtgärd, när jag involverats i att dokumentera min egen hemby, köpte jag Kågeträskboken. Denna gång studerade jag den ivrigt. Efterhand började jag kallsvettas både inuti och utanpå och ångrade snabbt mitt löfte att skriva och redigera boken om Hebbersfors. Varför? Materialet fanns. Studiecirkeln på sex personer hade tillsammans med ytterligare några bybor under ett antal år samlat texter, bilder och dokument mm. Forskningen var avslutad. Min insats gällde enbart sammanställning och textbearbetning.
Enbart – det gick långsamt upp för mig att enbart var ett felaktigt ordval. Så, vad var det som skrämde i Kågeträskboken? Jag tror det var utförligheten i redogörelserna. Så gediget utforskat, så omsorgsfullt och detaljerat redovisat, t ex. hemmanen med alla släktled, notiser och skeenden men även skildringen av eran med soldatroten och mångfalden av levandegörande berättelser.
I ett försök till besinning och rannsakan fann jag att Hebbersfors inte kan jämföras med Storkågeträsk, som är mer än dubbelt så gammal och betydligt större till både yta och befolkning. Där ingick totalt 40 deltagare i fyra studiecirklar. I vår lilla by – som kanske var för liten att skriva en bok om – ja, jag var en tid inne på det tankespåret. I Hebbersfors var vi endast sju deltagare i en cirkel.
Efter värdefull kontakt med Kerstin Strandberg, en av medarbetarna i Kågeträsk, bestämde jag att ha Kågeträskboken som en av reskamraterna i mitt arbete. Därmed vågade jag även läsa och ta till mig andra byaböcker, till och med ”Kusmark – djurdolkens by”, skriven av Åke Lundgren, den av Västerbottensförfattarna som är född och uppvuxen i Kusmark. Den inspirerade till att klara målsättningen att vår bok även ska vara lätt att läsa. Skrivs den med barn och ungdomar för ögonen blir den lättillgänglig för alla.
Alla? Vem läser byaböcker?
Mängden utgivna byaböcker talar för att de efterfrågas och fyller ett behov – både hos dem som skriver och de som läser den. På ett individuellt plan öppnar de dörrar bakåt in i den mörklagda tid där ursprunget gömmer sig. Sedan länge döda och okända personer börjar framträda ur skuggorna, får kontur och talar.
Ja, faktiskt – under själva skrivandets gång upplevde jag starkt deras närhet och när boken hämtats i färdigt skick från tryckeriet fanns de kvar. Samtidigt som jag saknade dem lämnade de mig inte. Jag hade dem hos mig liksom de numera nästan helt eller delvis igenvuxna vägarna och stigarna, den första kartan med de första byggnaderna, tjärdalarna, hampsänket, lungsoten, barnadödligheten, fattigdomen men även storheten i driftighet och utveckling av bygd och näringar…
De som läser boken har kanske inte samma starka upplevelse av närhet till det förflutna som de som skriver, men ser vi till åtgången vid försäljning kan vi nog utgå från att byaboken både rör och berör, kanske starkast de som har sitt ursprung helt eller delvis i den by boken handlar om.
Sann eller falsk?
Människornas och tillvarons mörkaste stråk kan anas svagt i många byaböcker men lämnas tämligen undantagslöst därhän. Hebbersforsboken är inte något undantag i det avseendet. Läsaren får lätt intrycket att ”förr i tiden” fanns inte kriminalitet, alkoholism, misshandel, övergrepp och förtryck.
Att skriva en byabok är att ha absolut och oavbruten uppmärksamhet på att säkerställa att angivna uppgifter är sanna – så långt det låter sig göras. Oklarheter hamnar under olika sannolikhetsbegrep, bedömningar och antaganden.
Det var därför inte lätt att värna exaktheten och samtidigt vara uppmärksam och utestänga allt som kunde påminna om tvivelaktigheter i liv och leverne.
Jag frågade mig: – Vad händer med trovärdigheten? – Vad svarar jag de som ifrågasätter brister i allsidigheten? Jag fann snart en möjlig utväg. Vi som skriver byaböcker på amatörnivå, t.ex. i cirkelform, bör inte ta på oss större ansvar än vi i egenskap av amatörer är kapabla. Vad begär vi? Litteraturen fyller mer än väl uppgiften att förmedla osminkad verklighet. Byaböcker i Västerbotten kan enligt min mening med fördel läsas i anslutning till någon av alla våra goda Västerbottensförfattare, varför inte Torgny Lindgrens ”Ormens väg på hälleberget”?
Råd att ge ut?
Hebbersfors med 50 invånare bildade byaförening för att underlätta hantering av frågor som gällde upplaga och finansiering av tryckningen. Efter många och stundtals intensiva diskussioner tog vi det tuffa beslutet att beställa 550 exemplar! Vi tog upp förhandsbokningar och vi sökte och beviljades ett bidrag från Västerbottens Norra Fornminnesförenings fond. Från Skellefteå Kommun sökte vi och fick vi ett bidrag kopplat till bildandet av föreningen samt ett aktivitetsbidrag i samband med en hejdundrande Öppen By – Hemvändardag, som arrangerades en månad efter utgivningen. Det goda resultatet av Hemvändardagen med en mångfald av aktiviteter och försäljning av boken kunde genomföras tack vare total uppslutning från hela byn. Hebbersforsbornas berömvärda insatser var tveklöst avgörande för det lyckosamma resultatet.
Länge leve byaboken!
Slutligen – när skrevs första byaboken? Hur många har getts ut sedan dess? Hur många väntar på att skrivas? Är de byaböcker som finns i dag bortglömda och uppbrända om hundra år? Om det inte redan har gjorts någon avhandling om byaböckerna och deras öde och framtid – är det inte på tiden att det sker?
I vår digitala och teknikföränderliga värld behöver och förtjänar byaböckerna att garanteras en fortlevnad, som även kommande generationer kan ha nytta, glädje och användning av. Var vilar ansvaret?
Hebbersfors – befriande vidsträckta utsikter
Hård pärm. 200 sidor
Resultat av en studiecirkel.
Redaktör Sonja Persson.
Utgiven 2001
Pris 210 kr
Kan beställas på tel 0910-920 59, 920 42, eller 922 33