Skelleftebygdens Släktforskare lämnar månadens inslag.
Af Abr. Abrah:son Hülpers
Nedan ett utdrag av Abraham Hülpers dagbok över sin resa genom Norrland. Materialet är nerkortat och beskriver i huvudsak resan genom Skellefteå socken. Det tog hela trettio år att utarbeta den tryckta redogörelsen: Dagbok öfver en resa genom Norrland 1758. Den kom att omfatta 6 delar, av vilken hans sista, som behandlande Gästrikland, blev klar först 1793.
Hülpers påbörjade sin resa 28 juni 1758 från Västerås. Resan gick till ungefär Kemi stad innan man återvände och var tillbaka till Västerås den 24 augusti. I Avesta anslöt hans reskamrat stadsphysikus doktor Jacob Prinz i Gävle. De hade inget eget fordon utan utnyttjade de olika skjutshållens färdmedel som kunde vara fyrhjuliga vagnar och tvåhjuliga kärror. Där byttes också hästar.
Boken över dagboken är utgiven av Nils–Arvid Bringéus och Harald Hvarfner och tryckt 1978.
D. 23 julii söndag.
Storm och rängn tyktes åter blifwa långwarig. Resan skedde till Löfångers kyrka, där 1/8 mil när Sele gästgifwargård war belägen. Gudstjensten bewistades. Folket war, ehuru wäder leken icke tyktes os behaglig, ändock i nog myckenhet samlade, som likwäl skedt förledne gårdag, emedan församlingen då altid tillstädeskomer. Somortiden kl. 4 el. 5 men höst ock winter kl. 1 el. 2 eftermiddagarne, då efter skedd ringning en ordentelig gudstjenst hålles, hwarunder episteln förklaras, men då högtidsdagar infalla midt i weckan,giores allenast bön. Kläddräkten war olika, gummor ock pigor brukade mössor med band omknytt, mäst swarta, tröijor of swart satin och cattun, sa at qwinfolken woro stadsklädde. Karlarne brukade mäst grå tröijor, en del blå ock gröna klädsrockar, men månge hade grå kapprockar med blå opslag, dem de om wjntern i synerhet allmänt nytja. Prydnaden i kyrkan war en gamalmodig predikstol och nye målade bänkar, men altaretafla saknades, som skulle förfärdigas.
Communion war så stor, at 5 psalmer i ordning ifrån n.248 blefwo siungne. Församlingen består efter herr probsten Dalling utsago of 150 rökar, 59 mantal, som hålla 60 soldater, hwilka med Buhre 40 soldater, utgöra compagnie. Denne socken, som ligger närmare uppåt lappmarken, har i förra seculo blifwit af Bygdeå, Löfångers ock Skelefte socknar hopadragen och är ganska widlyftig samt den widaste som emellan Ume och Pite sträcker sig inuti landet emellan sjösocknarne och lappmarken. Herr probsten berättade, at i Seleberget och på et anat ställe skall finas store hopalagde stenhögar of liknelse till fästningar, med 2 ingångar i wäster ock öster. Af belägenheten slutes, at samma som förswarswärk blifwit i förr tiden inrättade, fast folket mena, at jättar där äro begrafne. Socknens handel är egentelig med smör, bräder och något tjära. Wildjur pläga som oftast giöra skada. Wargar finnas isynnerhet. Kornet, som nu först begynte komma i ax, hade af det myckne rägnet aldeles lagt sig. Uti Daglösten hade gästgifwarfolket sistl. wåras genom wådeld mistat både hus ock ägendom. Fants nu allenast et enda rum för både wärd ock främande. Åtskillige stora trän mäst tallar hade uttorkat. Orsaken wiste man icke, torde dock härrora af köld, som ofta giör stor skada i desse norre orter, hwarföre äfwen allmogen icke gärna will uthugga skogen wid sjösidan, hwarifrån starkaste wädret kännes. Hästar ombytes i Burå i Skeleft s:n. Här geck en å af samma namn, thär then bekante Fale Bure haft på en holme wid åns utlopp i hafwet et closter. Lax fångades äfwen. Bönderne sade sig af piteboerne få 3 d. tolften för enkla ock 6 d. för duble bräderne, 11 a 12 högst 13 d. tunan för tjäran, 10 högst 12 d. lispundet för smöret, och aflåta de 3 gångor om året sine wahror till piteåboerne, som då resa hit upp. Wägen blef nu mera jämdare. Ankomsten skedde kl. 11 till Sunnanå gästgifwargård wid Skelefte kyrka. Har war postcontoir, som 1756 blef inrättat. Den största flod, som man minnes uti Wästerbottn, war år 1721 uti Ume, ock har på 50 år tillförene icke warit en sådan isgång. Dene elfwen förer mycket wattn.
D. 24 iulii måndag.
Schelefte socken är den störste of socknarne inuti landet, har 420 rökar, 151 mantal och håller 1 compagnie soldater, som består av 129 man. Tabellerne stiga till 4100 själar. Utom compagnieofficerare bor här i sockn häradshöfdinge, landtmätare ock häradsfogden öfwer andre fögderiet, som består af Piteå stad ock sokn, Skelleftå och Bureträsk sockn samt Piteå lappmark. De nedre lappmarker, Lyksele och Åsele lyda till Umeå fögderi. Kyrkan, som år 1485 blifwit bygd af sten, är nyligen reparerad, har dubla läktare men icke synnerligit lius. Orgelwärket, som för 100 år blifwit upsatt, är efter omständigheterne bofälligt. Predikstolen, skänkt of landshöf dingen Krusbiörn, är 110 år gammal. Altartaflan blef 1752 förfärdigad. Uti et tal, som kyrkoherden, magister P. Högstrom, wid samma tillfälle hållit, är infört et utdrag af Schellefta kyrkas gamla böcker, som änu förwaras altifrån 1374. Thet märkwärdigaste däraf utwisar, at år 1386 har en träkyrka blifwit inwigd af erkebiskop Hinricus. A. 1485 lades grundwalen till stenkyrkan och gafs murmästaren för släta muren 250 mark ock för rästen 24 mk. 1507 har kyrkan blifwit inwigd. 1530 blef kyrkoh. Iohan död af thet bet en björn gifwit honom. 1536 begyntes swenska messan på juledagen. 1540 begyntes med de så kallade aftonpredikningar. Wid den tiden gälde här i sochnen 1 tuna tjära en mark, en span korn 4 a 5 öre, et lispund järn 3 öre, en kanna renskt win en mark, en läst kalk 2 mark m. m.
Anno 1553 hulpo prästerne har i landet till Salbergit. Item bönder lade ut en half jordaskatt dertil hielp. 1554 räknas opp en hop liusstakar, som wore komne af gillet eller Bure kloster och blefwo till en klockas gjutning anwände. 1563 finnes redan i församlingen warit 400 bönder och således på 200 år allenast 20 tillökte. Om altid dermed så sakta tillgådt, synes Westerbotn längre warit bebygd, än i allmenhet menas. 1647 bygdes orgelwärket. 1705 bygdes klokstapeln, som blifwit af et häftigt wäder kullkastad. A. 1710 blefwo alle prästgårdsjnventariepersedlar förytrade till Cronans behof. 1735 bygdes stora bron ofwer Skälofte elf. Den skall kostat 20000 d., och är nu den största i orthen, bygd på 10 stenkistor. Flere gångor har den förr blifwit bygd men icke haft bestånd, efter den dels satts nedan, dels mitt i strömen, men nu är den bygd ofwanföre i lungwatnet. 1752 natten emellan d. 29 och 30 julii har Hans Kongl. Majt Adolph Fredric legat i Schelefte prästgård. Utom pastor har altifrån år 1540 warit här wistande 2 caplaner, deraf märkes om hr Andreas Marci Grubb, at han kallades Lillherr Anders, efter han för sin späda röst ej hördes i kyrkan. Kom och derföre 1632 till Luleå schola. Dene sochn ar 9 mil lång och 8 mil bred, handlar med Pitheå och försäljer årligen en myckenhet smör, lax, bräder och tjära. Tjärubränningen har i sednare åren så ansenligen stigit, at et år allenast 72000 d. för tjäran inkommit i församlingen. För laxen betales 12 plåtar tunan. Wid Bomarfors 2 mil up i Skälfte elf är ett ganska högt fall, som wida öfwergår Elfkarbyfallet i högd. Där fångas mycket lax. Cronan har arenderat sama fisk till 12 bönder, som gifwa årligen 24 3/4 tuna, den de á 48 d. tunnan få lösa. Hr kyrkoherden har här wid prästegarden anlagt åtskillige planteringar, så af trän som wäxter, hwilka större delen tycktes trifwas, i synnerhet märktes, at mullbärs- och ärtträd utan någon swårighet kunat conserveras. Åkren lägger herr kyrkoherden hwart tredje år i träde, men bönderne bruka årligen, pläga dock gjöda hwart tredje år. At förstå språket begynte nu blifwa nog swårt, ty det längre man kom upp, desto mera bröto folket på finskan. Ibland de otydelige ord wi fingo underrättelse om betydde gatt färdas någon wäg. Jfran Skelefte fortsattes resan under ständigt rengn och dimba kl. 2 öfwer Storka elffbro och Sagbeks långa kafwelbro, öfwer en myra. Hästar ymsades i Frästkågea, sedan uti Bysheå, där och öfwer en elf af sama namn war bygd en stor bro på 4 stenkistor. För laxfisket, som bönderne arenderat, betales årligen 10 tunnor. Sista ombytet i Schelefte war Åbyn, där capell för warit, som dock nu aldeles förfallit. Kl. 9 om aftonen måste wi för det häftiga rängwädret taga natthärberget i Åbyn. Genom det myckne tjärubränneriet blifwer skogen ganska mycket förswagad. Wi sågo i dag jämte wägen det bästa timret barkat till tjäruwärke. För laxfisket i Åby elf ärlägges allenast i arende half tunna.
D. 25 julii tisdag.
Afresan ifrån Åby skedde kl. 6. Rägnet continuerade i början men begynte sedan uphöra, och hade det långsama nordanwädret denne natt wänt sig i östan. Skjäljor eller sneckor, hwaruti pärlor finnes skall stundom fångas här i elfwen. Landswägen, som hade högt gräs, stod flere ställen öfwertäkt af watten, som i brist af utlopp ock diken icke hunit siunka. Jnbecks brädsåg hade wi nu intil hafsstranden. Hästar ymsades i Gefre. Storkåge by reste wi förbi. Där war 1666 förordnat det hedvigs stad skulle anläggas D. 7 augustii måndag.
Under en behaglig wäderlek afresan ifrån Åby kl 5. Uti Byskeå gästigifwarestugu läses på wäggen följande med blyartspenna skrefne men med glas ock förgylt ram beprydde rader:
ÅHR 1752 D. 29 IULII
SPISADE KONUNG ADOLPH FREDRIC MIDDAG HÄRSTADES HELT ENSAMT MED DES GENERAL ADJUTANT ADLERFELT, I STÖRSTA HAST. MEDAN HÄSTAR YMSADES, SKREFS DESSE RADER MED BLECK INUNDER SAMA TAFLA:
WANDRINGSMAN HAR KAN DU FINNA SWEA KONUNG VARIT INNA PÅ DESS NORRA ERICHS FÄRD HÄR VID BORDET HAR HAN SPISAT BYSKÅ KUNGLIG NÅD BEVISAT MER ÄN LYKLIG WAR DESS VÄRD. DEN SOM FÅR I STUGAN GÄSTA ÖNSKE KUNG OCH LANDETS BÄSTA HATE ONSKAN, ÄLSKE DYGD, HAN TILL HÖGDEN SUCKAR SÄNDER FÖR WÅR KUNG OCH SVEA LÄNDER GUD BEWARE DENNA BYGD.
Uppbarkade tallstockar stodo öfweralt wid wägen, och skulle de först efter tre års förlopp till tjärubränning fällas. Hwete sås ganska litet, men hafra alts intet. Höbärgningen skedde med slädar. Förledit år hade i Schelefte sochn begynts at skäras först i augustii, men i år kunde man ej på 14 dagar ännu få börja med skörden. All säden skäres här i Wästerbottn med handskäror, hwilket tyckes behöfwa mera tid än med lidar, men sker dock med mindre kostnad och arbete, emedan dertill nyttjas både qwinfolk och barn. Såningstiden är här i orthen medio maii. Den myckne tjärubränningen, brädsågningen och fisket gör alle wästerbottningarne mindre sorgfällige om åkrens brukande, som ansenligen kunde förökas. Ehuru mycken oländig mark, sanka myror och sandjord här uppe finnes, men som förfäderne icke warit sorgfällige at uparbeta jorden och uptaga nya ställen, så är swårt förmå bönderne at begynna något arbete derpå. J hela Schelefte sochn, som wi idag genomreste 9 mil lång, hade allenast en bonde i sednare tider uptagit någon jord och upsatt nybygge. Boskap födes här i stor myckenhet och ehuru betet är ymnogt, kunde det likwist ansenligen förökas, om åkerbruket på anat sättes sköttes, som genom årligt bruk förtager all gödslen, så at gräswäxten deraf icke kan uphielpas. Kor hafwer hwar bonde 15 till 18, och äro de alle hwita eller hwitspräklige till färgen. Får ock getter hafwa de wid alle bondeheman. Men då getterne gå i bethe med fåhren, skall de så skämma ullen pa fåhren, at den blir sträf och liknar bockragg. Myggar, de förtretligaste djur, som kuna beswära resande, finnes i nog myckenhet på de westerbotniske löfskogar. Bönderne trodde endehl at de wäxte af dyar och sumpige pussar. Såframt desse foglar der utklacka sine ägg, kan man derifrån leda deras ursprung. Stockar till sågwärke uphuggne, hade sedan förre ofreden legat här pa skogarne i synerhet i Skelefte och aldeles blifwit skämt, emedan folk för krigsbullret blifwit flere år hindrade ifrån deras hantering. Sjukdomar hade på flere år icke warit synerlig farlige har på orthen. Wid åkommande siukdom äro bonderne sielfwe utlärde på konsten at slå åder eller koppa. Uti prästgarden sökes altid säkraste läkemedlen. At wara patient i Wästerbotn lärer icke wara det bästa, ty utom det at apotek allenast finnes i Umeå, dit mången har 50 till 80 mil, så är nu för tiden i hela landet ingen medicus, och i de små städer ej heller någon fäldtskehr, som icke heller af orthen kunde hafwa sitt uppehälle, i synerhet då regementet är hemma, hwilket utom regem[en]tfaldtskehr har i åtskillige sochnar sine gesäller, som kuna betjena landsortherne. Provincialmedicus, som orthen lönar, är eljest boende i Piteå, men medelst doctorn Jerness frånfälle har sysslan nu ett år warit obesatt och orthen således i mistning af betjening.
Wäfnad tillwärkas här i landet, hwad som till egen förnödenhet af wallman, lärft m. m. behöfwes men icke något till sahlu. Färgstoffer köpes mäst från städerne, men af stenmåssa, som hämtas wid hafsstranden, sätta de sielfwe röd färg, ock af biörklöf giöra de grönt, då någon tillsats sättes af indi gou och alun, men af sielfwa biörklöfwet färga de gult. Resan skedde hela dagen igenom Schelefte sockn 9 mil, förbi 6 gästgifwargårdar, som derunder lyda. Wid kyrkan war den största kyrkstad i landet ock liknade mera stad än by. Klämtning med mindre klockan brukas wid åtskillige tillfällen. Arbetsfolket wid kyrkmuren blefwo äfwen i dag derigenom kl. 1 kallade på e. m. arbetet.
Burholmen, som under den 23 julii omnemnes, har nu för tiden inge särdeles rudera efter det af Fahle Bure här uppbygde slottet, men år 1601 skall lemningar synts af murarne, som sedarmera blifwit förskingrade. Stenhopar bestående af större ock mindre knappelsten till en ansenlig storlek och högd sågo wi twenne 1 mil hitom Schelefte kyrka på skogen. Bonden mente at joydgods skulle der wara förwarat. Flere hade efter hans berättelse sökt derefter, men förgäfwes. Resan skedde ifrån Byskå till Fråstkågea, widare till Schelefte kyrka och Sunnanå postcontoir. Derifrån förbi Buhre och Daglösle gästgifwargård, där socknskillnad emellan Löfanger geck mitt öofwer stugan. Nattläger uti Sele by. Hela dagen hett och lungt wäder.
D. 8 augustii tisdag.
Klockan 7 afresan ifrån Seele, en af bästa gästgifwargårdar i landet, fast brist är på godt watten. De högsta backar i Wästerbottn, Ormibacken och Stohlibacken, samt en beswärlig sandwäg hade wi nu ifrån Grimsmark till Gumboda i Nysätra sochn. Gästgifwarene i hela landet sjutsa tillika posten. Här i Gumboda hade bonden 40 d. kmt årligen för samma siuts. Ett stort umeåfartyg med allehanda wahror af salt, tobak, spanmål etc. war igår hitkommit till Holmen, en hamn 1/2 mil ifrån Gumboda, och skulle ägaren af bönderne efter wanligheten nu emottaga deras wahror, såsom bräder, tjära, smör, kött, ströming m. m., hwilken handel årligen plägar påstå i 3 weckor, under hwilken tid på fartyget hålles likasom öppen handel för hela sochn.
Fotnot: Arbraham Hülphers på Wikipedia. (webbred)