SKEFO lämnar månadens inslag.
Förmedlat av: Harry Åkesson
I NV 2007-10-25 står det att posten har beslutat att stänga sitt kontor i Jörn. Som evig jörnsbo vill jag gärna påminna om Jörns storhetstid som poststation. Artikeln är hämtad ur boken ”Jörn, hundra år” (1993) och den är skriven av Göran Marklund.
Det stora postkontoret
Göran Marklund
Postverket i vårt land är snart 400 år. Födelseåret var 1636, några år efter slaget vid Lützen. Utbyggnaden norrut gick förvånansvärt snabbt, möjligen beroende på att myndigheterna fått ögonen på silvret i Nasafjäll. Piteå fick postkontor 1640, hundra år före Skellefteå som ännu inte var stad.
Däremot dröjde det länge innan postbefordran inåt land i övre Norrland kom igång. Det kostade för mycket pengar. Ett långt kungabrev på sju foliosidor den 3 december 1858 under Oskar I:s regering gav oss posten. Där står bl.a.:
” … att en ny postgång en gång i veckan fram och åter emellan Skellefteå samt Norsjö och Jörns socknar jernte en ny poststation i vardera socknen må få inrättas, med en kostnad af omkring 900 riksdaler i skjutslega för en väglängd af 17 1/4 mil i veckan och 150 à 200 riksdaler i arvode åt postuppsyningsmännen.”
I brevet står att Jörn fick poststation. Det handlar dock om något helt annat än senare tiders poststationer. Servicen var begränsad till vanliga brev. Värdepost fick lov att hämtas och skickas i Skellefteå. Det blev dock ändrat från den I oktober 1865, och Anders Holmqwist, som dittills skött postsysslan med den äran och skulle fortsätta med det ända in på det nya seklet, fick sin titel ändrad från postuppsyningsman till poststationsföreståndare.
Storhetstiden för posten i Jörn kom med järnvägen. Poststationen flyttades då från kyrkbyn till stationen – eller som vi idag säger från Österjörn till Jörn – den 8 december 1893, alltså samma dag som det första timplanelagda tåget från Hällnäs till Jörn gick, och den förste stinsen i Jörn, Per Henrik Borgstedt, fick också ansvaret för ortens postservice.
Detta godtog nu inte jörnsborna. Tre veckor tidigare hade man på kommunalstämma i sockenstugan i Osterjörn beslutat protestera och kräva, att poststationen i kyrkbyn skulle få vara kvar. Framställningen avslogs av generalpoststyrelsen, men sockenmännen återkom med samma krav i flera omgångar. Ärendet växte till att omfatta hela 80 foliosidor text, innan generalpoststyrelsen gav upp och medgav ”öppnande av poststation i ÖsterJörn med anordnande av särskild gångpost Öster‑Jörn – Jörn”.
Därmed hade kyrkbyn fått nytt namn, Öster‑Jörn med bindestreck och stort ”J”, och stationen övertagit namnet Jörn. Det skedde den 29 februari 1896. Jag undrar om filatelister i vårt land har poststämplar från dessa år? På nytt fick den gamle Anders Holmqwist träda till som poststationsföreståndare, och det förblev han ända till 1912, då handlaren i byn Klas Albert Svensson tog över.
Från 1903 hade posten i Jörn ansvaret för posthanteringen i det väldiga området mellan Vännäs och Boden och hela området däremellan inåt land mot norska gränsen, däremot inte för kustbygden med städerna.
Under postkontoret i Jörn med den unge och argsinte postmästaren Harald Forssell sorterade som mest 50 poststationer och ett 60‑tal lantbrevbäringslinjer förutom två ångbåtsexpeditioner för trafiken på de stora sjöarna i Arjeplog sommartid och ett flertal postföringslinjer. Det krävde stor personal och rymliga lokaler.
Första tiden sedan järnvägen lämnat ifrån sig ansvaret fanns posten i handlaren Janssons stora fastighet väster om nuvarande viadukten, och det blev därigenom arbetsamma transporter av den tunga posten uppför backen norr om ån. Särskilt fruktade var de dagar, då Åhlén och Holms kataloger kom. Postverket medgav att häst fick användas, dock bara en vecka per år, julveckan. I övrigt gällde det att släpa och dra kärror sommartid och kälkar vintertid. Hjälp fick de plågade postiljonerna av ortens ungar.
År 1903 byggde lanthandlaren Lindkvist i Myrheden en stor fastighet på en kläpp nära järnvägsstationen. Dit flyttade efter något år posten, och där bodde också postmästare Forssell i våningen ovanför. På vinden inreddes arkiv och blankettförråd. Slitet med transporterna uppför backen var borta; å andra sidan kom längre fram allt fler jörnsbor att tycka att posten låg ocentralt.
Största delen av posten kom med postkupé 102 i ett tåg, som under en lång följd av år hade ankomsttid 18.30. Redan kl. 20.00 samma kväll skulle ”lapposten” iväg, alltså den post som skulle vidare till orter i inlandet. Det blev alltså bråttom med kärrorna till posten. Postboxar sattes år 1918 upp i posthusets foajé, där man hämtade sin post. Det blev för ungdomarna i samhället det stående kvällsnöjet att först titta på tåget och sedan gå till postfarstun och vänta på posten. Nojset från dem gjorde säkert inte postpersonalen mindre stressad.
I Postens årsbok 1969 har Fredrik Söderman, senare ordförande i Svenska Postmannaförbundet, berättat om sin tid vid posten i Jörn, t.ex. om hur jäktat det var att få iväg ”lapposten”:
Under den i bästa fall dryga timmen efter ankomsten av postkupé 102 skulle all post vara uppsorterad, alla postanvisningar och adresskort ankomststämplade och bokförda, postanvisningarna med tillhörande medel uppförda på förteckning och inlagda i kuvert, varå beloppet skulle anges, lackförseglade, kvitterade i inlämningsboken, uppförda på värdekarta och nedlagda i värdepåsen, som jämte övrig post uppfördes på ett färdpass i två exemplar, varav det ena medföljde postföraren i en plåtbrevlåda, som låstes sedan passet nedlagts i den. Endast postkontoret och poststationerna utefter linjen hade nyckel till lådan. Värdepåsarna nedlades i en läderväska som var mer än en meter lång, nära en meter bred och säkert en halv meter djup. Den stängdes sinnrikt med hjälp av järnlänkar, som träddes genom varandra från väskans båda ändar och samlades under ett jättelås på väskans mitt, varefter låset plomberades. Varje postanstalt utefter linjen kvitterade sin post på passet samt låste och förseglade väskan.
Eftersom det söderifrån kommande tåget ofta var försenat, blev det mycket nattarbete. Ännu svårare måste väntan ha varit för de postförare, som sedan skulle köra vidare med häst, t.ex. han som alla nätter, både i helg och söcken, körde Jörn – Glommersträsk – Jörn. Han hette Höglander men kallades av alla Låglander på grund av sin ringa längd. Mot Österjörn utgick på vardagskvällarna postförare Wikblad, en snusälskande man som på somrarna cyklade och på vintrarna använde en bredsitsig träspark.
Att få personal till posten var inget problem; det var inte sällan rena slagsmålet om tjänsterna. Tiden omkring första världskriget var en stor del av de anställda ogifta män. De samlades ofta hos gästgivare Thelberg, prästson och mycket omtyckt av sina gäster. En av dem som betydde mycket för sammanhållningen var en humorist med det ovanliga namnet Olof Rudolphie.
Efter Forssell kom 1916 på postmästarbefattningen Valfrid Percival. Han var ogift och övertog inte postmästarvåningen utan flyttade in hos disponent Björklund. Forssell utnyttjade sin rätt att använda två hästar när han var ute på tjänsteresor. Det gjorde däremot inte Percival; han var en vältränad kraftkarl och använde helst cykel.
När tvärbanan mellan Jörn och Arvidsjaur var byggd 1928, upphörde storhetstiden för postkontoret i Jörn. Då fick Arvidsjaur postkontor och övertog många av lappmarksstationerna. Detsamma skedde när postkontor tillkom i Storuman 1930 och i Älvsbyn ett år senare.
Vintern 1904 utbröt en brand i handlare Janssons våning. I bottenvåningen fanns det nyinredda postkontoret och postmästare Forssell. Eldsvådan avvärjdes resolut av fru Jansson där uppe, medan Forssell stod och skrek: ”Rädda posten, rädda posten!”
Långt senare, sommaren 1963, utbröt eldsvåda i posthuset nere vid stationen. Den gången gick inte posten att rädda; huset brann ned till grunden. Där fanns ett brandsäkert arkiv, som tyvärr visade sig vara inte helt brandsäkert. Mycket av vad som fanns där, bl.a. just ditförda posthistoriska dokument från Arvidsjaur, blev skadat. Papperen finns nu i Skellefteå. Hoppas deras arkiv är brandsäkra.
Så kom då posten åter upp till centrum av samhället. Nu spelar avståndet från järnvägsstationen inte längre någon roll. Posten kommer på landsväg med buss.
Nu är Jörn tillbaka till tiden före1858, Oskar I:s tid. (Harry Åkesson)