SKEFO, lämnar månadens inslag förmedlat av Harry Åkesson.
Denna lilla berättelse skrevs av Johan Landström och finns i hans bok ”Sån´t har hänt”, som utkom 1939. Bagarmästare Johan Landström hade eget bageri i Ursviken och var medlem i logen Dunker i Ursviken. Han var en skämtare och brukade uppträda ute i bygderna som historieberättare men även som nykterhetstalare. De äldre minns kanske honom som ”gästgivaren i Hjoggböle”. Det var en historieberättande figur, som många år uppträdde på Barnens Dag-restaurangen Bondstugan.
– Nej, nu är det slut med detta rumlande. Skål, gubbar! Nu tar jag sista supen.
– Va nu då, har du blivit galen, Jonke?
– Nähä, jag ska bli godtemplare.
– Hahaha, skrattade hela laget.
– Har ni hört på maken, sa’ tullvaktmästarn, ’n Jonke tänker gå med i Bäckströms ligan.
– Kanske inte så tokit tänkt, men no ta vi en kask (kaffe med brännvin) till, innan Jonke träder under skinnfällen och svär bort sig åt den onde, sa’ Hallsten, skomakarn.
– Låt oss nu vara förståndiga, sa’ byhandlanden, och icke dilla om sådant som vi ändå aldrig tänker. I morgon möts vi hos mej och då bjuder jag på en spader och rejält danskt brännvin, å då gubbar förstår ni att dä int duger att tala om godtemplare å tocke där stålligheter. Skål i botten, gubbar!
Så fortgick det inpå småtimmarna och sällskapet blev mer och mer suddigt, och snart var en kanna brännvin utsupen. Det var svårt att finna vägen och stå på benen, när uppbrottet sent omsider skedde. Men innan dess hade godtemplarorden och vad den innebar diskuterats väldigt och ingående. Byhandlaren tycktes vilja skina som det största ljuset bland de fyra i samlingen – men blev gång på gång vederlagd av Jonke, som var en gammal sjöbuss och hade erfarenheter från främmande land och utländska hamnar. Han förtäljde om kamrater, som genom supandet gått under i sjöstäderna eller förlorat allt vad de av besparingar haft vid avmönstringen, på grund av krogarna.
– Dä är dåraktigt detta supande. Vi besluta oss för att bli godtemplare och bilda en loge här i byn.
– Nä du Jonke, man ska’ vara karl för sin hatt och ta´ en sup, dä ska’ du minnas som gammal sjöman. Skål på dä, hahaha, sa’ skomakarn och tog en riktig jamare brännvin ur kaffekoppen, ty nu hade husmodern gått och lagt sig och kaffepannan var utkyld och tömd på innehållet. Nu reste sig, i den mån han orkade, ångbåtskommissionären och sa´:
– Nej, gubbar, nu är det färdigt också för mig, hick, ty nu går ja med ’n Jonke å blir godtemplare, hick, ty dä här går då inte, hick. Skål för dä gubbar, hick!
Uppbrottet skedde, och dagen därpå kom han till Jonke, och de skrevo sin begäran om en loges bildande på platsen. Skrivelsen sändes till C. H. E. Bäckström i Sunnanå.
Denne infann sig i byn helgen därpå, och Jonke och kommissionären hade till skolhuset kallat flere bland sina supbröder, vilka undertecknade charteransökningen. Fjorton dagar därefter infann sig på platsen storlogens ombud och bildade logen. Detta skedde i det gamla bön- och skolhuset, och där höllos i många år logens möten under ledning av en bland supbrödralaget, och ångbåtskommissionären har många välskrivna protokoll i denna nu gamla loges protokollböcker.
Logen har nu, sedan många tiotal år eget ståtligt godtemplarhus, och i dess stora sal sitter dess charter väl inramad, och ännu läsas instiftarnas namn. De första av dessa namn äro tre av de personer, som ifrågavarande natt vid kaffekasken skrålade, skålade och diskuterade avståndstagandet från rusdryckerna.
Från och med denna natt och från och med detta suplags uppbrott och de tre männens beslut att begära en loges bildande, har godtemplarorden varit väl rotfästad i denna by. Dess fostrande och betydelsefulla arbete kan aldrig nog värdesättas. Dess insatser skulle utgöra stoff nog för en romanförfattare eller historieskrivare till tusentals sidor.
Jag har med dessa rader endast velat berätta, under vilka säregna förhållanden de första logerna av I. O. G. T. tillkommo och huru godtemplarorden varit och är en räddare för åt alkoholmissbruk hemfallna människor, på samma gång som den för det unga släktet är en bildnings- och studiekammare av stora mått. En folkets folkhögskola, större än någon annan.