Författare: Åke Bäckman och Margareta Lindström
Skefo lämnar månadens inslag.
Byn Finnträsk, belägen ett par mil nordväst om Byske i Västerbotten, har gamla anor som jordbruksbygd. Den första nybyggaren kom till byn ca 1756. Det kan läsas i en faktarik men ändå lättläst och underhållande ”byabok”, sammanställd av en studiegrupp och utgiven 1999 med Ragnvald Eriksson som redaktör.
Bilden: Johan Petter och Klara Lindström 1910. Foto: Borg Mesch, Kiruna
Byaboken berättar om olika händelser i byn och om flera familjers öden. Fem bebyggelseområden kom att utvecklas, alla med sitt speciella namn. Gårdarna söder om sjön Finnträsket fick heta Söromträsket. Där blev Johan Persson (f. 1821) och hans hustru Fredrika Fredriksdotter de första nybyggarna. De kom dit 1847, det år de gifte sig. Jan Persa, som Johan allmänt kallades, dog redan 1860 när han höll på med skogshuggning på Tjännheden, drygt en kilometer hemifrån. Han fällde ett träd över sig och blev liggande under trädet tills tioårige sonen Johan Petter, som var med honom, hämtat hjälp.
Fredrika var bara 34 år när hon blev ensam med fem barn, men hon drev jordbruket vidare. Hemmanet var hårt skuldsatt men hon lyckades behålla det, och med hjälp av sönerna fick hon det på fötter. Fredrika dog 1918, 93 år gammal. Hemmanet hade hon redan 1877 sålt till sönerna Johan Petter och Leonard.
Elva barn, två till Kanada
Det äldsta av Jan Persas barn var Johan Petter Lindström (1850-1938). Den långa raden ättlingar till Johan Petter och hans hustru Klara, född Gustafsdotter, har kartlagts. Många i släkten har medverkat i denna ”släktforskning framåt”. Johan Petter och Klara fick elva barn – sex pojkar och fem flickor. Fem av barnen stannade i byn, två tog ett rejält kliv till Kenora i Ontario, Kanada.
Leonard tog namnet Lindén för att inte förväxlas med sin farbror och flyttade 1901 till Kiruna, där han etablerade sig som trävaruhandlare och sågverksägare. Han bosatte sig senare i Uppsala.
Även Johan (Johannes, Janne) blev Kirunabo och gruvförman vid LKAB. På senare år bodde han i Skellefteå. Viktoria (Tora) anslöt sig till bröderna i Kiruna, där hon gifte sig. Familjen flyttade 1929 till Kallholmen/Skelleftehamn.
Adrian lämnade Sverige 1907. Med en annan svensk drev han trävaruföretaget ”Lindstrom & Nelson” och besökte 1926 hemtrakten. 1913 fick Adrian sällskap av sin bror Carl som kom att utveckla ”Kenora Fish Market”, med tiden känt i både Kanada och delar av Nordamerika för sina kvalitetsprodukter. ”Jag är rik som ett troll” skriver han skämtsamt till systern Tora, och det var nog ingen osanning. Carl kom hem på besök flera gånger.
Sanfrid och Andreas tog över delar av föräldrarnas fastighet och stannade som jord- och skogsbrukare i Finnträsk, liksom Fredrika och Lydia. Amanda förblev ”hemmadotter”. Linda var lärarinna innan hon gifte sig och bodde sedan i Klöverfors.
Fyra bröder i Finnträsk 1957. Från vänster Johan, Leonard, Andreas och Carl. Prästen är Per-Göte Lindström, son till Andreas. Foto: Åke Bäckman.
Johan Petter – en mångsysslare
Johan Petter hade 1874, året efter att han gift sig med Klara, börjat bygga ett hus på en tomt intill föräldragården. Han byggde förutom boningshuset även lagård, loge, lider och ett antal lador. I lidret hade han sin snickarutrustning, svarv och hyvlar. Han tillverkade där verktyg, sparkstöttingar, möbler mm, och han skar ut fint snirklade bokstäver och siffror i träet för att märka dem med sina initialer och årtal.
Det finns flera dagböcker och en anteckningsbok bevarad efter Johan Petter. Där finns självklart noteringar om slåtter och skörd men också information om annat han höll på med. Bland anteckningarna finns till exempel en lista över virke som han levererade till bygget av Finnträsks kyrka 1914.
J.P. Lindström blev 1881 förste ägare till fastigheten 3:10 i Finnträsk. Där uppfördes med åren flera funktionella byggnader.
Johan Petter var en flitig snickare. En hållbar barnstol finns kvar i flera exemplar i släkten. Stolarna har använts av fyra generationer. På bilden Lars Lindström, två år 1957. Hans far och son har suttit i stolen, hans sonson använder den nu.
Foto: Åke Bäckman.
Ett välbekant mönster
Jan Persa och Fredrika försörjde sig av vad skogen och jorden gav. Med en del bisysslor kunde de två sönerna Johan Petter och Leonard, som övertog var sin halva av hemmanet, också livnära sig av jord- och skogsbruket. Utvecklingen därefter följer ett välbekant mönster.
När den tredje generationen, Sanfrid och Andreas, tog över på 1920-talet delades hemmanet ytterligare en gång och var nu en fjärdedel av den ursprungliga ytan. Nyodlingar gjordes och man täckdikade för att kunna bruka jorden effektivare, och de skaffade bättre redskap som kunde dras av hästen. Fler boskap inköptes och genom att ha tillfälliga arbeten vid sidan om, bl.a. på byns såg eller vid byggen, kunde de försörja sina familjer.
För den fjärde generationen, Sanfrids son Erik och Andreas’ son Sigvard, som fortsatte bruka fjärdedelen av det ursprungliga hemmanet, blev det svårt. Det är nu 1950-tal. Även då görs nyodlingar och man köpte gemensamt in skördetröska och anlitade traktor för en del arbete på lägdorna. De började även använda bekämpningsmedel mot skadeinsekter och utsatte sig för stora hälsorisker. De arbetade hos skogsbolag på vintrarna, och deras fruar arbetade en del utanför hemmet.
Men för att fortsätta som jordbrukare krävdes större arealer och mekanisering, småjordbruken hade ingen framtid. Erik och Sigvard skaffade sig avlönade arbeten och drev jordbruket ”vid sidan om”. För den femte generationen var jordbruket inget alternativ med den storlek som hemmanen hade. De skaffade sig utbildning och andra yrken, men hemmanen finns kvar hos arvingar.
Idag finns det bara en jordbrukare ”söromträsket”, och han förfogar över stora ytor. Det är Torbjörn Lindström, sonsons sonson till Johan Persson och Fredrika Fredriksdotter. Hans gård står nära platsen för nybyggarnas första boning 1847.
Ättlingarna
Den aktuella och illustrerade listan över ättlingar till J.P.Lindström och Klara Lindström, Finnträsk, hittar du här
Finnträsk/Lindström Gruppbilder hittar du här