Skelleftebygdens Släktforskare lämnar månadens inslag.
Författare: Leif Markstedt
Artikeln som följer är hämtad ur Skelleftebygdens Släktforskares tidskrift ”Roten” nr 104.
Och den tappre Fahlander, han dröjde ej mer,
Till sin chef på redutten han red:
General, man har märkt er, man måttar på er,
Det gäller ert liv, rid ned!
Ned, ned, general, er fara är vår,
Skrek stormande hela hans kår.
(Ur Runeberg, Johan Ludvig, Fänrik Ståls sägner, ”Sandels”)
Bakom Burträsks kyrkas östra vägg ligger han begravd ”den tappre Fahlander”. Han som var en av de i ”Fänrik Ståls sägner” omskrivna hjältarna i slaget vid Virta bro. Platsen eller vattendraget heter på finska Koljonvirta och ligger 20 mil öster om Jakobsstad.
Slaget vid Virta bro
Sammandrabbningen ägde rum den 27 oktober 1808. Vid tolvtiden den här dagen gick den ryska armén till anfall med 6 000 man under ledning av generallöjtnanten Nikolaj Alexejevitj Tutchkov. Den svenska styrkan, som i huvudsak bestod av finska soldater, uppgick till 1 800 man och leddes av befälhavaren för femte brigaden av armén i Finland, generaladjutanten Johan August Sandels. På norra sidan bron, som var 120 meter lång, hade Sandels byggt upp en försvarsställning med en halv bataljon ur Savolaks jägare och med huvudstyrkan längre bak. Några kilometer norrut i byn Linna som låg på en höjd väntade halva Kajanabataljonen, Uleåborgs 1: a bataljon, de Karelska dragonerna och Vasa regemente bakom det egna artilleriet. Ytterligare några kilometer norrut låg resten av Kajana bataljon tillsammans med en bataljon ur Västerbottens resp. Österbottens regemente.
Vid fyratiden på eftermiddagen hade sex ryska bataljoner tagit sig över bron och ryckte fram i grupperingar längs det smala näset mot Linna och mot kanonaderna därifrån. I ett läge då ryssarna i trängseln kom i oordning beordrade Sandels anfall med hela infanteristyrkan som först gav gevärseld och sedan avancerade med fällda bajonetter. Först ut i den anstormningen var Vasa regemente och Savolaks jägare och det var i den här grupperingen översten Gustaf Fahlander utmärkte sig för stort mod och skicklighet.
Johan August Sandels och Gustaf Fahlander
Ryssarna retirerade och försökte rädda sig tillbaka över bron och ån där många också drunknade. Först vid mörkrets inbrott upphörde striden. Tutchkovs förluster blev 1 064 man döda eller skadade och 74 fångar. Sandels förlorade 312 man döda eller skadade och några fångar. Sandels utrymde försvarsställningarna och förflyttade sig till Uleåborg i väntan på förstärkning. I början av november landsteg kaptenen Gustaf Gyllenskiöld med sitt Östgötska Livgrenadjärregemente om 700 man och anslöt till Sandels styrkor.
Sandels beslöt sig för ännu ett anfall mot ryssarna och deras högkvarter de nu hade norr om Virta bro och utsåg majoren Joakim Duncker till härförare. Kvällen den 9 november närmade sig 400 Livgrenadjärer, 300 Savolaksinfanterister och 200 Savolaksjägare de ryska förläggningarna men upptäcktes av ryssarnas förposteringar. Strider uppstod och en rysk bataljon gav upp. Svenskarna avancerade och tog sig ända fram till Virta bro men efter tre timmars hårda strider gav Duncker upp och beordrade reträtt. Båda sidor förlorade 200 man och det här blev den sista striden på finsk mark mellan Sverige och Ryssland. Två veckor senare förbands sig den svenska armén att lämna Finland och gick i vinterkvarter mellan Kemi och Torne älvar.
Gustaf Fahlander Edelstam
Gustaf Fahlander adlades med namnet Edelstam den 19 februari 1809 för sina insatser vid Virta bro och den 23 juli erhöll han Svärdsordens stora korsriddartecken. Han deltog sedan under sommaren 1809 i de avslutande striderna i Västerbotten. Den 28 november 1811 utnämndes han till landshövding i Västerbottens län, men redan den 18 oktober 1817 begärde han sitt avsked. Gustaf Edelstam inköpte nu hemmanet Gammelbyn 5 i Burträsk, där han lät uppföra det som ännu i dag går under namnet Edelvik. Här bodde han med sin familj fram till sin död den 14 augusti 1825.
Edelvik på 1800-talet. Foto: okänd
Gustaf Fahlander Edelstam föddes 21 augusti 1764 på Björknäs i Värmdö socken, Stockholms län och dog 14 augusti 1825 på Edelvik. Fadern var direktören för Björknäs glasbruk Per Fahlander som föddes 1719 i Grangärde, Kopparbergs län och modern var Anna Christina Engström som föddes 1746 i Falun. Förfäderna hade varit bergsmän och präster och på fädernet härstammade han från en Anders Skräddare i Fahlan vid Stora Kopparberget.
Han gjorde sin militära karriär i Finland. Var sergeant vid 18 års ålder vid Åbo läns regemente och fänrik från år 1783. Blev löjtnant vid Kuopio infanteribataljon 1788, kapten vid Karelska jägarkåren 1789 och vid Österbottens regemente 1793. Avancerade till major två år senare för att 1796 bli chef för Kajana bataljon. Blev överstelöjtnant samma år och slutligen överste i armén den 18 maj 1808.
Gustaf gifte sig den 12 februari 1793 med Carolina Agata Holmström född den 21 mars 1774 på Fredrikslund, gård nr 5 i Lund, Skellefteå och död 9 maj 1861. Hennes föräldrar var överstelöjtnanten vid Västerbottens regemente Fredrik Holmström född 1729 i Gryts socken i Östergötland och Anna Helena Bagge född 1741.
Gustaf Fahlander/Edelstam och Carolina Agata Holmström fick sina två första barn i Liedackala by i Kemi socken, Fredrik som föddes 22 september 1794 som blev furir vid Kajana bataljon men dog redan den 1 oktober 1810 i Skellefteå. Den andre var Gustaf som föddes 24 juni 1796 och som blev kapten vid Västerbottens regemente med avsked 18 oktober 1834 och postmästare i Skellefteå samma år. Han gifte sig 29 oktober med Aurora Gustava Wallmark som föddes 29 oktober 1807 i Skellefteå. Gustaf dog 17 maj 1870 och Aurora Gustava den 13 juli 1890, båda i Skellefteå.
Det tredje barnet var Catharina Sofia som föddes 16 april 1798 i Liedackala och dog den 14 juli 1875 på Edelvik i Burträsk. Hon hade gift sig 5 oktober 1824 i Burträsk med prosten Isak Grape som föddes 4 april 1779 i Jukkasjärvi och dog 3 juni 1855.
Carolina Gustava föddes 15 augusti i Norra Ijå i Ijå socken i Uleborgs län och dog 14 dagar senare. Fabian föddes 10 augusti 1803 i Norra Ijå och dog 14 november 1857 i Stockholm. Han gjorde karriär som kanslist med avsked 1855 från Överståthållarämbetet i Stockholm och han gifte sig den 29 december med Margareta Carolina Vilhelmina Gustava von Post som föddes 10 augusti 1806 och dog 5 december 1840.
Det sjätte barnet var Otto som föddes den 19 januari 1806 i Norra Ijå och dog den 19 juni 1880 på Edelvik i Burträsk. Han gjorde karriär i Västerbottens regemente och befordrades 1864 till Överste i armén. Otto gifte sig 25 november 1834 med sin systers styvdotter Petronella Elisabeth Grape som föddes 21 augusti i Härnösand och dog 7 oktober 1891 på Västangård i Burträsk.
Dottern Fredrika föddes den 26 januari 1811 i Skellefteå och dog den 17 april 1889 på Stensborg i Nysätra socken. Hon förblev ogift och verkade som stiftsjungfru.
Sonen Mauritz föddes den 15 juni 1813 i Umeå och dog den 9 januari 1875 i Forssa prästgård i Gävleborgs län. Gjorde först militär karriär men blev sedan Stationsinspektor vid Forssa station vid Hudiksvalls järnväg 1870. Han gifte sig 15 augusti 1844 med Johanna Emilia Stolpe som föddes 29 september 1823 i Torsåker och dog 16 juni 1887 i Norrköping.
Dottern Carolina föddes den 16 april 1814 i Umeå och dog den 24 november 1881 på Heden i Överkalix socken. Hon gfte sig den 1 december 1844 med kyrkoherden Erik Andreas Rosenius som föddes 19 augusti 1814 i Nysätra socken och dog den 31 maj 1866 i Stockholm.
Det tionde och sista barnet var Gustava som föddes den 21 mars 1818 på Edelvik och dog den 4 november 1887 i Tumba, Stockholms län. Hon gifte sig den 14 augusti 1842 på Edelvik med kaptenen vid Västerbottens fältjägarekår Zakarias Edenqvist född 19 oktober 1813 i Nysätra och som dog den 25 mars 1870 på Stensborg.
 |
 |
| Adliga ätten Edelstam nr 2195 | Burträsk municipalsamhälle |
Burträsk samhälle har i sitt vapen lånat bjälken med tre stjärnor från Edelstams vapen.