Bure arkiv lämnar månadens inslag.
Författare: Erna Forsman
Bure Arkiv – februari 2007
Ett arkiv kan inspirera till att försöka lyfta fram en händelse eller en människa. I kombination med andra arkiv kan man kompletta den bild som man vill lyfta fram. För min del skulle jag vilja göra en studie av Magdalena Lodin, vilket jag skissade på när jag läste kursen ”Människor och Miljöer i Norr” 2005/2006. Själva studien får nog anstå tills jag blir pensionär och jag får tid.
Här i Bureå har vi nyligen bildat ett nätverk för kvinnliga ledare ”Magdalena Lodins Vänner” inspirerade av just Magdalena Lodin. Ett annat sätt att ta tillvara lokal historia. Nedan återger jag min inledning till den studie jag skulle vilja göra.
Bakgrund
I arbetet med att göra en utställning över 200 år av industrihistoria i Bureå använde jag som källmaterial ett dokumentarkiv från bolagets verksamhet. Bure Sågverksintressenter fick 1796 tillstånd att anlägga en finbladig såg i Bure älven, vid Strömsholm. Bolaget ombildades 1874 till Bure AB, som var verksamt till 1992 även om MoDo köpte alla aktierna 1965. Arkivet ägs idag av Holmen AB medan Stiftelsen Bure Arkiv förvaltar det. Bure Arkiv innehåller dokument i serier från 1796-1992, vilket motsvarar den tidsperiod som bland samhällsvetare benämns industrisamhället.
I början av 1800-talet förekommer en kvinnlig chef på sågen, Magdalena Lodin. Det är en fördjupad studie över denna kvinna jag skulle vilja göra. Hon kommer från Härnösand och är syster till disponentens fru Anna. Disponent Gabriel Sundbaum kommer även han från Härnösand och har som intressenter i sågverket herrar från Kramfors och Umeå.
Gabriel Sundbaum kommer till Bureå 1798 med sin fru och svägerska. Yrkesmän från andra bruk flyttar också upp till Bureå och vid Strömsholm växer en ny liten by upp. Bureå består vid denna tidpunkt av 8 stamhemman med jordbruk, som försörjning.
När Gabriel Sundbaum avlider 1834 tilltäder Magdalena Lodin, som ansvarig för sågverket. En förödande eldsvåda hösten 1835 ödelägger sågen och all intilliggade bebyggelse, även herrgården. Redan våren 1836 är sågen återuppbyggd och sågningen kan påbörjas när vårfloden kommer. Det dröjer dock till 1852 innan den nya herrgården är återuppbyggd. Magdalena Lodin drar sig tillbaka och flyttar till Umeå 1846.
Vem var denna märkliga kvinna?
Bure Arkiv har en arkivbildare bestående av Gabriel Sundbaums privata handlingar, 3 kapslar. Där omnämns Magdalena Lodin indirekt genom avräkningsböcker, särskilt noggrant finns noterat allt som hon förlorat till den Kejserliga Ryska armén 1809. I boken står dock ”lefvererat” och inte förlorat. För övrigt omnämns hon som moster eller kära svägerska av Gabriel Sundbaum. Någon total genomgång av materialet har jag i dagsläget inte hunnit göra, även om det bara består av 3 kapslar.
Men jag skulle vilja veta mer. Hur var det att komma till Bureå? Hur var uppväxtförhållandena i Härnösand? Vad hade hon för utbildning? Hur levde en herrgårdsfröken i Bureå jämfört med en kvinna ur den tidiga arbetarklassen? Hur vanligt var det på den här tiden att en kvinna innehade driftansvar för ett företag? Var hon en pionjär?