Författare: Ulf Lundström
I Skelleftebygden finns flera ortnamn där element som kloster, kyrka, munk, präst och gråman ingår. Den fråga som många ställer sig är om det finns någon faktisk verklighet bakom namnen. Namnen kan ha en mycket skiftande bakgrund. Nedan kommer några av dessa namn att behandlas.
Under 1500-talet och 1600-talet led Prästbordet, alltså kyrkoherdebostället vid Skellefteå kyrka brist på ängar. Prästbordet eller Kyrkobordet, som det också benämns, hade flera utängar vilka 1553 flera låg vid mynningen av vattendrag såsom Kågeälven och Skellefteälven. Utängarna var Kågeholm i Kåge, som i Kåge senare kallades Prästholmen, med 2 lass hö, Smedsmyran i Frostkåge 3 lass, Antholmen i Innervik 10 lass, Åviken, som låg intill Antholmen, 6 lass samt ängar i Tuvan 2 lass. Dessa ängar låg alla nära havet och kan tänkas ha varit uppgrundningsmark som byarna i närheten skänkt eller sålt till Prästbordet.
En plats med liknande läge är Klosterholmen i Bureå. Det skulle kunna tänkas att även denna har skänkts till den institution, som sannolikt har uppfört byggnader på holmen. Alternativt att marken tidigare ägdes av Skellefteå församling. Dessutom ägde kyrkan ”gamla lägdor” dvs. åkrar, som brukades som slåtterängar i Stämningsgården, 2 lass. Dessa ägor som låg på en plats som tidigare varit ett centrum i byn togs även upp i 1543 års jordebok och uppgick till 1½ spannland (0,2 hektar). Denna jord har sannolikt ett annat ursprung än uppgrundningsmarken vid kusten och betraktades som skattejord under åren 1543-1609 till skillnad från kyrkans övriga jord. På 1550-talet sägs i en skattelängd att marken av ålder hört till Prästbordet. Marken som kallades Stomgärdan (kanske i en betydelse ’till moderförsamlings präst hörande, såsom lönetillägg utöver det egentliga prästbostället tilldelat lönehemman i annexförsamling eller i moderförsamlingen, stomhemman’ (SAOB)) och senare Lundgärdan hade sannolikt förvärvats av kyrkan via köp eller gåva. Kyrkan sålde de sista av utängarna 1876 i samband med att Byske blev egen församling och det var Lundgärdan i Stämningsgården, Prästholmen i Kåge och Antholmen (Fellström 1950:134 ff.)
Klostergärdan. Strax väster om Skellefteå landsförsamlings kyrka ligger Klostergärdan som idag upptas av gravar. Namnet finns inte på några gamla lantmäterikartor men namnet har under 1900-talet använts inom Skellefteå landsförsamling , både på kartor och skrivna dokument. Namnet som finns upptecknat på dialekt- och ortnamnsarkiven hör man ännu användas men i begränsad omfattning. I slutet av 1890-talet anlades ett gravkapell på Kläppen nära Klintforsåns mynning i Skellefteälven och efterhand bredde kyrkogården ut sig över ett allt större område. Idag är i stort sett hela området väster om kyrkan en begravningsplats.
Något kloster har sannolikt inte legat på platsen men däremot en kyrklig institution från den katolska tiden. Abraham Hülphers reste i Västerbotten på 1750-talet och hade senare under århundradet brevkontakt med kyrkoherden Pehr Högström. Därför kunde han i sin bok om Västerbotten från 1789 berätta om lämningar efter ett ”förment” kloster väster om kyrkan (Hülphers 1789:111). Hülphers ställer sig alltså tveksam till uppgiften om ett kloster. Det är oklart var på området dessa lämningar fanns. Det kan vara på Kläppen men andra delar av området kan inte uteslutas.
År 1546 berättas i en saköreslängd att Albrekt i Myckle vilken 1524 var med om att oskadliggöra Finnforsrövarna och Arvid i Lund hade tagit en kittel från gillesstugan utan lov. Vid denna tid hade gillet dragits in. Förseelsen betecknas inte som stöld och därför kan det tänkas att bönderna var medlemmar i gillet. Eftersom de bodde i kyrkans närhet är det sannolikt att även gillet låg där. År 1553 fick kyrkan några klockor och ljusstakar från gillet. I kyrkans räkenskapsbok står:
”Ittm the liusa stakar här wår the til någhra små klockor, somblige hördt kyrkione til, och somliga wår komna af Gille stugor, the leett man göro ena klocko aff, huilken wegher 5 lb, och galtt 40 mark, Stakanar och the små klockor löste 4 mark, thz som öffuer war til ath betala, betalade Soknen, huareffter som empne war…”(Kyrkräk. pagina 55v, 1553 3 september).
Sannolikt är det resterna av gillet som Abraham Hülphers fick höra talas om på 1700-talet. Under århundradena efter reformationen kunde folk inte längre se någon skillnad mellan ett kloster och ett gille. Bägge var institutioner som funnits under den katolska tiden, men kloster var allmänt mera kända och det var därför naturligt att folktraditionen kopplade ihop institutionen med ett kloster.
Klosterbacken. På Sunnanå, intill Sunnanåskolan finns en backe som kallas Klosterbacken eller Rallarbacken. Enligt folktraditionen låg här under den katolska tiden ett kloster. Uno Renström på Sunnanå var under första världskriget 1914-1918 med om att hämta grus till något ändamål i en grop i backen. Då påträffade man på 1,5 – 2 meters djup rester av gammalt tegel.
Den plats där man grävde låg vid Karlgårdsleden där den går öster om Sunnanåskolan. Gatan öster om Sunnanåskolan heter idag Klostergatan. På kartan över Sunnanå från 1717 finns lämningarna efter en gammal gård utmärkt vid dagens Sunnanåskola. Marken ägdes av Sunnanå nr 5, hemmanet på Grubban som ursprungligen kan ha legat här. Detta hemman kan enligt skattelängderna ha existerat 1539-1601 och det delades troligen 1588 då hemmanet på Grubban kom till. År 1601 lades det ursprungliga hemmanet ner och marken övergick till Grubbanhemmanet.
En bonde i byn hette på 1550-talet Domenikus, så det kan tänkas att dominikanerorden kan ha haft verksamhet i Skelleftebygden. Den finske forskaren Jarl Gallén som skrivit om franciskanerna och dominikanerna i Norden menar att på platser där dessa ordnar har haft verksamhet har många gånger funnits kvar de för den tiden ovanliga förnamnen Frans och Domenikus.
Under 1930-talet var backen ett tillhåll för kringvandrande arbetslösa, som spelade kort och pokulerade under varma sommardagar. Av ortsbefolkningen blev dessa något oriktigt sammankopplade med begreppet rallare. Klosterbacken kan ha fått sitt namn efter lämningarna av tegel och att man associerat till äldre tider, katolsk tid och då till ett kloster (Natur- o ortnamn).
Munkåkern i Tuvan. Kalvskinnsprästen Nils Johan Ekdahl (1799-1870) besökte Skelleftebygden år 1827 och fick då uppgifter från lantmätaren Pehr Klingberg (1762-1834). Denne var 1818 på en storskiftesförrättning i Tuvan på ett ställe som kallades Munkåkern. Där hade han hittat en signetring av tackjärn. Ringen innehåller troligen Skellefteå sockens sigill. Enligt folktraditionen skulle Munkåkern ”för 600 år sedan warit innehaft af klerker” (ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Nils Johan Ekdahls arkiv, volym 14 Västerbotten, Ångermanland, Medelpad, A 14 i Lundström 2007 s. 7). Här har folktraditionen sannolikt kopplat ihop marken som ägdes av kyrkoherdebostället med den katolska tiden och associerat till munkar. Marken kan ha legat på Kittelholmen nära rågången mot Södra Hedensbyn. Marken i Tuvan kan ha ägts av kyrkan fortfarande under kyrkoherden Gerhardus Jonae (han brukar även namnet Gert Jonsson). Han förvärvar tydligen kyrkans mark i Tuvan och även ett hemman i Lund. Kyrkans gamla mark i Tuvan tycks senare höra till Lund och består av Kittelholmen samt Targan som låg mittemot Bergsholmen, på södra stranden av älven. Något namn Munkåkern finns inte på kartorna över Tuvan. Därför finns också möjligheten att Munkåkern inte låg i byn Tuvan utan är identiskt med Munkåkern i Hedensbyn. Men Klingberg som var lantmätare var sannolikt oerhört kunnig när det gällde att bedöma i vilken by olika marker låg. Klingberg hade också en förrättning i Tuvan 1818 och inte i Hedensbyn vilket bevarade kartor visar. Kyrkans gamla mark i Åviken kan också hamnat i Gerhardus Jonae’ ägo eller alternativt redovisats under Antholmen i Innervik som ligger alldeles intill Åviken.
Munkåkern i Hedensbyn. Den låg i södra Hedensbyn ungefär strax öster om Anderstorps vårdcentral. Namnet redovisas på 1756 års karta över byn. Här är ursprunget oklart. Visserligen äger kyrkoherden Ericus Fluur hemman i Hedensbyn i mitten av 1600-talet men det verkar otroligt att en folktradition skulle koppla samman hans hemman med kyrkliga förhållanden så pass långt tillbaka i tiden som 1500-talet och tidigare. Dessutom tycks Fluurs hemman ha legat på annan plats i byn.
Jungfruholmen i Hedensbyn. Jungfruholmen nämns av Karl Fahlgren (1953:54) som ska finnas omnämnt i ett dokument som inte gått att hitta. Platsen kan ha legat i Tuvan eller Södra Hedensbyn. Jungfru kan i ortnamn syfta på ett kapell helgat till jungfru Maria. Så har t.ex. namnet Jungfruhamnen vid Bjuröklubb förklarats. Där finns även rester av ett kapell med bogårdsmur. Vid Burvik finns namnet Jungfruviken.
Gråmansräften och Gråmansviken. Namnen som innehåller gråman ’franciskan’ redovisas på en karta över Bjurön 1716 men finns även med på militärens recognoseringskarta från 1811. Namnet kan mycket väl vara ett minne av att munkar eller bröder har besökt platsen och då kanske i samband med att säljägare eller fiskare har samlats där.
Kyrkliga namn vid Bjurön år 1716. Jungfruhambna, Cappargrunne sannolikt av kapell, Gråmanreften och Gramansvijca. Andra intressanta namn är Lappsand och Sill Hällen. Observera fiskekapell längst upp i bilden. Karta av Hans Kruse. Lantmäteriverket. Namnet Munkviken i Lövångers socken är oklart. Namnet tycks inte vara belagt före 1900-talet.
Slutsatser
Namnen som innehåller förleder som kyrka, präst, kloster, munk och gråman har i många fall en koppling till kyrkan och äldre tider och till den katolska tiden. När det gäller Klostergärdan vid Skellefteå landsförsamlings kyrka syftar namnet sannolikt på det gille som fanns vid kyrkan. Klostergärdan på Sunnanå är oklarare, kanske kan det kopplas till det gamla teglet som hittades på platsen. Men på platsen hade också legat en äldre bebyggelse, ett hemman hade sannolikt sina gårdsbyggnader där. Men namnet Domenikus fanns på Sunnanå under 1500-talet. Så dominikanerna kan ha haft verksamhet i Skelleftebygden i äldre tid. Munkåkern i Tuvan syftar sannolikt på att kyrkan ägt marken i äldre tid. Det samma gäller Prästholmen i Kåge. Namnet Munkåkern i Hedensbyn är oklart. Namnen Gråmansräften och Gråmansviken syftar sannolikt på franciskaner. Ordet gråman torde inte ha varit i allmänt bruk under 1700-talet. Det finns i alla fall inte belagt i Svenska akademiens ordbok och inte i senare dialektuppteckningar. Om en lämning hade kyrklig anknytning och var gammal tycks man alltså ha kopplat till kloster och munkar. De har varit den dominerande associationen folk har fått när den katolska tiden kom på tal.
Källor:
Fahlgren, Karl, 1953. Skelleftebygden. I: Skellefte sockens historia d. 1. Uppsala. S. 19-105.
Fellström, Kristian August, 1950. Från kyrkbacken. Historiska anteckningar från skelleftebygden. Skellefteå.
Hülpers, Abraham Abrahamsson, 1789. Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland. D. 5 Femte samlingen om Westerbotten. Westerås.
Kyrkräk = Skellefteå kyrkas räkenskapsbok 1544-1650. LIa:1. Finns kopierad i Kunskapskällan, Skellefteå museum samt på mikrokort.
Lundström, Ulf, 1994. Bureätten och Bureå kloster. I: Skelleftebygden 1994. S. 15-23.
Lundström, Ulf, 2002. Klosternamn i Skelleftebygden d. 1. I: Lilla Skelleftebladet. Medlemsblad för Skellefteå hembygdsförening nr 43. S. 8.
Lundström, Ulf, 2007. Västerbotten i arkiven. I: Västerbotten. Utgiven av Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå. S. 3-33.
Natur- o. ortnamn = Natur- och ortnamn i Skelleftebygden 1975-1976. Skellefteå C och Skellefteå lands. Studieförbundet Vuxenskolan, Skellefteå museum. Sunnanå studiecirkel s. 6.
SAOB = Svenska akademiens ordbok.