Fornminnesföreningen, lämnar månadens inslag.
Författare: Rolf Bengtsson
1992 firade Posten i Bureå en 100-årig tillvaro. I samband med 100-årsfirandet gjorde jag en historik. Här följer delar av den.
På initiativ av patron Johan Marklund och hans svärson disponenten Gustaf Sandberg sändes, i Januari 1892, en skrivelse till Kongl Generalpoststyrelsen med önskemål om att få inrätta en postanstalt i Bureå. Ytterligare 41 Bureåbor skrev under. Som argumant framfördes bl.a. att i Bureå fanns ”Bure Aktiebolags tvenne sågverk och mjölqvarn med dertill hörande bostäder och egen hamn”. Vidare påpekades att i grannskapet fanns de tätbefolkade byarna Burvik, Sjöbotten, Holmsvattnet, Fahlmark och Yttervik. Argumenten var övertygande för Kongl. Generalpoststyrelsen, så Postverket öppnade postanstalten Bureå den 1 juli 1892.
Första tiden inrymdes Posten i Bure bolags handelsbod. Den förste föreståndaren var 34-årige Wilhelm Forsberg. Posten flyttade sedan till Kläppbyggningen,som fanns där nu kyrkan är.
I mitten av vidstående vykort från ca 1915 syns den byggnad där Posten i Bureå startade och till höger (mörka byggnaden) är Kläppbyggningen dit den sedan flyttade.
22-åriga småskollärarinnan Stina Grahn övertog sysslan 1896 men när hon 1906 gifte sig med Kondrad ”Konke” Nyberg blev hon enligt Postverket olämplig till jobbet och maken Konrad blev i stället formellt föreståndare. Till Stina och Konrads nya fastighet, Köpmangatan 7, flyttade Posten 1917 och blev kvar i uthuset där fram till 1952, då ny postlokal invigdes.
En uppmärksammad händelse i Bureå-postens historia var det inbrott i Bureå poststation 1927 om vilket lokaltidningen skrev följande:
Fräckt dynamitinbrott i Bureå poststation
Poststationens kassaskåp söndersprängt. – Tjuvarna fingo ingenting för besväret. – Tattarsällskap misstänkt.
Ett om en god portion fräckhet vittnande dynamitinbrott har natten till i går förövats å poststationen i Bureå, belägen i föreståndaren hr Nybergs uthuslänga. Fru nyberg omtalade att hon strax före k. 9 å morgonen skulle gå till poststations-lokalen. Då hon öppnade dörren märkte hon först en egendomlig lukt och såg att det var rök i rummet. Sekunden efteråt fick hon klart för sig vad som hänt och slog alarm, varpå landsfiskal Burman omedelbart underrättades.
Kassaskåpets dörr grundligt söndersprängd
Det inre av lokalen företedde förödelsens styggelse. Det rätt stora kassaskåpets dörr hade sprängts upp och därvid hade ett tjockt lager av damm lagt sig över bord och stolar i rummet. En mängd metallbitar hade vid explosionen slungats ut i rummet och därvid krossat sönder brev och böcker. I dammet på golvet och å möblerna hade förövarna kvarlämnat rikligt med spår. Mitt på det stora skrivbordet låg en väldig kofot kvarlämnad.
Verktyg stulna å gästgivaregården
En hastig undersökning gav snart vid handen hur det hela arrangerats. På västra väggen finns rummets enda fönster, rätt stort, med s.k. lufter och här hade förövarna praktiserat sig in genom att med yxa och den nämnda kofoten bända upp det hakfönster. Efterforskningarna gåvo även vid handen att såväl yxan som kofoten tillgripits i den strax bortom poststationen belägna gästgivaregårdens stall. Man har där varit sysselsatt med reparationer och dörren var låst, men genom ett öppet fönster var det en lätt sak att praktisera sig in och tillgripa verktygen. Förutsätter man att det är främlingar, må man väl säga att de haft god tur eller också sonderat terrängen ordentligt, då de i mörkret kunna påträffa verktygen.
Telefontrådarna voro avklippta
Omedelbart intill det uppbrutna fönstret stod telefonapparaten på skrivbordet. Ledningstråden till telefonapparaten var avklippt och apparaten har flyttats under bordet. Sedan detta var gjort har man gått till attack mot kassaskåpet och man har varit rustad beträffande sprängämnen, ty skottet har fläkt upp kassaskåpsdörren ordentligt, För att dämpa knallen hade ett par s.k. sticketäcken lagts över kassaskåpet. Täckena återfunnos i ett dike bakom huset, där de lågo överskottade med jord. Tydligen ha de vid explosionen fattat eld och denna har man på detta sätt släkt. Den skyffel varmed täckena överskottats hade tagits på Nybergs gård.
Tjuvarna funno kassaskåpet tomt
Kassaskåpets undersökning efter sprängningen har emellertid berett tjuvarna en smärtsam överraskning i det att hr Nyberg på kvällen tagit in i sin sängkammare alla kontanter, sammanlagt cirka 3 000 kronor, ett förfarande som hr N. en tid tillämpat. Ingenting har således, så vitt man kunnat se, tillgripits. I den lösa jorden utanför fönstret finns en mängd fotspår och även i dammet inne irummet. Spåren synes härröra sig från gummiskor, eventuellt galoscher. På eftermiddagen hade landsfiskalen en del personer i förhör, bl.a. tre s.k. arbetslösa, som under natten logerat i en lada i Bureå. De hörda måste emellertid släppas då ingenting framkom som kunde anses stå i förbindelse med det skedda.
Omfattande förberedelse till inbrottet
Så stod saken då landsfogden C. O. Linnell o. kriminalkonstap. Berlund från Umeå vid halv 2-tiden anlände i bil. Vid den fortsatta undersökningarna konstaterades bl.a. att de två sticktäckena tillgripits, det ena hos stuvare Bergström och det andra i ett lider hos hr Nyström. Det senare täcket hade strax förut varit lånat och använt av några tattare som begivit sig åt Burvikshållet till. Fru Nyström hade kvällen förut sett täcket i lidret.Därutanför iakttogs samma fotspår som utanför poststationsfönstret och här har man nog en god ledtråd vid de fortsatta spaningsarna. Senare på aftonen togos två av de omtalade tattarna i förhör. Ingen av dem hade vid detta tillfälle skor på sig som kunde motsvara avtrycken.
Ingen har hört explosionen
I den lokal vari poststationen är inrymd bor ingen, men i ett rum i huset strax bredvid uppgavs att en dam legat under natten. På vinden i samma länga som poststationen är inrymd, men längre mot söder låg en flicka. Hon gick till sängs vid 1-tiden och uppger att hon icke märkt något som helst ovanligt. Lokalen ligger f.ö. mycket bra till så att förövarna ha kunnat operera fullständigt ostörda. Åt vägen in över byn till stänges sikten av några hus och händelsevis passerat på landsvägen i söder, så har denna icke gärna kunnat se någonting i mörkret då avståndet är rätt stort.
Det ser knappast ut som om det hela skulle vara arrangerat så alldeles på måfå. Därom vittnar ju att diverse redskap tillgripits på ett ställe och täckena på ett par andra ställen. Man borde kunna gå ut från att kuppen ej utförts av en enda person. Troligast är väl att det varit minst två eller kanske tre. Fotspåren bakom huset torde ge vid handen att ett par stycken minst trampat där.
Ännu inga direkta spår efter förövarna
Spaningarna fortsätta i dag och man inriktar sig f.n. på att närmare syna de nämnda tattarnas förehavanden. Det skulle sedan visa sig att det inte var de misstänkta tattarna som var de skyldiga. I en notis i lokaltidningen några dagar senare kunde man nämligen läsa följande rapport om spaningsarbetet:
Sala-Pelle misstänkt för dynamitinbrotten
Undersökningarna rörande dynamitinbrotten i Bureå och Bergsholmen ha nu avancerat så långt, att misstankarna på förövarna kunna få en bestämd riktning. Enligt vad landsfogde Linnell meddelat, efterspanas nu som starkt misstänkta två poliskunder, som förut icke äro okända i dessa trakter.
Den ene av dessa kallar sig Anton Nilsson, men hans verkliga namn är Artur Viktor Linus Lundberg. Han är född den 23 febr. 1893 i Torsåkers socken, Gävleborgs län, 175 cm. lång, rödlätt, har ett brett ansikte, ljust hår, är slätrakad samt iklädd grå cheviotskostym och mörk skärmmössa.
Den andre är Erik Axel Pettersson, mera allmänt känd under smeknamnet ”Sala-Pelle”. Han är född den 5 maj 1888 i Sala och hemmahörande i Kiruna, är 168 cm. lång, magerlagd, har mörktbrunt hår, mörk skäggbotten, ganska långt fram-skjutande haka, är pratsam och iklädd grå kavajkostym samt grå capsmössa.
I samband med dynamitinbrottet 1927 lär polisen ha frågat Konrad Nyberg:
– Kan Nyberg säja hur mycket pengar som försvunnit?”
– Vadå pengar? Int ha ve na peninga där, dom ha ve i kläkorjen under sänga.
Enligt utsagor föranledde detta uttalande Kungl. Generalpoststyrelsen i Stockholm att ge ut ett postalt cirkulär, där det påpekades att man inte fick förvara på ovan relaterade vis.
På Nyårsrevyn på ”Trion” det året skaldade Bureås revymakare om detta inbrott följande:
Men när kassaskåpet gick i kras
uppträdd Konrad i sin pyjamas
Konrad, Konrad, sade Stina
här är kassan varför grina?