Författare: Ulf Lundström
På seminariet i Skellefteå landsförsamlings församlingsgård som hölls söndagen den 21 maj i Skellefteå landsförsamlings församlingsgård, alldeles intill Kungsgropen, deltog 54 personer vilket får anses vara bra eftersom det var en solig söndag.
Grävningsledaren Olof Östlund inledde med att säga att i översta lagret hittades kritpipor och mynt från 1700-talet. Kritpipor är en vanlig fyndkategori på marknadsplatser.
Därefter grävdes trärester fram. Först trodde man att det rörde sig om två byggnader eftersom det fanns ett ljust fält i mitten mellan två områden med byggnadsrester. Men när schaktet grävdes ner försvann detta fält.
Taket var gjort av trä med näver över. Över nävret fanns bräder med stenar på. Vid branden föll stenarna ner och de stenar som fanns i schaktet härrör troligen från taket. Nävern från taket har bitvis klarat sig bra och det kan bero på att när taket rasade in så kvävdes elden. De trärester som fanns i södra delen av gropen fanns ursprungligen i norra delen och efter branden jämnades träresterna ut och en del hamnade i södra delen. Sedan fyllde man över brandresterna med sand. När schaktet grävdes vid utgrävningen upptäckte man att byggnadsresterna i södra delen av gropen inte fortsatte i djupare lager. I östra kanten av schaktet påträffades en stock och på rensningsnivå 4 kom orörda golvstockar med golvåsar fram. Byggnaden har haft väggar av timmer. Storleken på huset inom schaktet är 12 x 5 meter men bredden är större eftersom huset fortsätter utanför det undersökta området.
I de övre lagren gjordes flera myntfynd vilka har daterats mellan 1682 och 1719. Ungefär 20 cm ner i marken börjar fynd från huset och huset bör vara från tiden före 1682. Över hela ytan finns ben och huset har tolkats som en åretruntbostad. Benen bör inte tolkas som skräp utan de kan ha använts som fyllning under taket. Denna isolering hittade man i majorsbostället Nyborg när det renoverades. Benen är både brända och obrända.
Under syllstensraden finns ett kollager och genom att datera detta kan man få fram när området röjdes av för att tas i anspråk av människan för bebyggelse.
Under grävningen har gjorts fynd av näverflöten. De är runda och tillverkade av tallbark. Typen av flöten har använts in på 1950-talet och finns på fiskemuseet i Boviken. Flötena sattes i övre hörnen av nätet och kunde träs upp på en nätsticka. Vad som troligen är en nätsticka påträffades i en grop som togs upp nära älven.
Anders Huggert vid länsmuseet kommenterade mynten varav de flesta var ärgade kopparmynt. Mynten är från perioden 1666-1719. Anders Huggert har lyckats datera flera mynt. Eftersom mynten hittats i ett rensningslager går det inte att analysera platsen där de hittats. I kyrkstadsområdet Hamnen vid Backens kyrka i Umeå har hittats mynt som är något äldre, från drottning Kristinas tid och framöver – även ett enstaka Johan III.
Karin Viklund vid miljöarkeologiska laboratoriet vid Umeå universitet har genomfört kartering på ett antal platser och utfört markkemiska analyser såsom makrofossilanalys, vedartsanalys och pollenanalys. Platserna har mätts in med hjälp av en totalstation. Proverna har gett typiska värden för kulturlager och kan jämföras med platser som har permanent boende. Resultatet ligger helt i klass med lager i medeltida städer. Kommit fram tegel, trä, ben, fiskben, näver, träkol, havre, korn, hampa som användes till textilier och rep. Andra växter är dyngstöver (svinmålla), hallon, sminkrot som även kallas horletta. Roten ger en röd färg. Spannmål, hampa och ogräs tyder på en fast bosättning. Sammanfattningsvis en kraftig kulturlagerbildning som tyder på ett permanent boende. Tre C-14-prover togs från huvudschaktet, nr 3, och alla gav dateringar till medeltiden. Kalibrerat och med 95% sannolikhet är den äldsta dateringen från perioden 1020-1240, därefter 1160-1290 medan den yngsta blev 1300-1440. Proverna var tagna på ca 8-10 m.ö.h. och resultaten visar på en medeltida, strandnära aktivitet på platsen.
Roger Engelmark vid miljöarkeologiska laboratoriet. Långt tillbaka i tiden mynnade inte Skellefteälven i området utan älven böjde av i Medle och gick via Gummark och Falmark ner till Bureå. Över nuvarande älven gick då en rullstensås. När älven tog en ny fåra rann vattnet ner och kom i kontakt med åsen. Som rester av den åsen finns holmarna i älven. Älven svängde in och bildade en bukt. Äldre rester av en kaj kan ha eroderat bort. Människan kan även ha planerat ut älvssluttningarna som var näringsrika och lättodlade. Därför kan det vara svårt att hitta kajanläggningar men de kan finnas kvar och vara överfyllda någonstans. Undersökningarna visar att den gamla markytan ligger långt ner beroende på att man fyllt på en hel del material. Det har man gjort under lång tid så därför kan man finna moderna navkapslar jämsides med äldre material. Vissa partier har tidigt fyllts igen medan andra delar har påverkats senare. Vid älvsstranden har älven lagt upp sand. Där tjärnen låg på 1600-1700-talet kan det tidigare ha varit hamn. Nere i lagren ligger ½ meter sågspån som sannolikt kommer från Lejonströms sågverk som var i gång 1782-1905. Sammanfattningsvis tolkar arkeologerna byggnaden som undersökts som en permanent bostad. Men man har inte hittat lämningar av en eldstad i huset men den kan möjligen finnas utanför schaktet. Liknande lager som här hittades på de djupaste nivåerna har även hittats i Gammelstad i Luleå. Man brände skogen för att ta området i anspråk.
Bilaga: C14-dateringar från schakt 3, RESULTAT
Alla dateringar blev medeltid och alla ligger på nivåer som är strandnära i medeltid (8,69-9,84). Det som daterats är således en medeltida, strandnära, mänsklig aktivitet på platsen. Med landhöjningen flyttade man lite längre ned i sluttningen, att döma av dateringarna. Proverna kommer från lager där markkemin tydligt visar på kulturpåverkan.
Kolprov 5, Pnr 1290, Ulfs grop: Näver, trä, bark, 59 mg, Provet är taget i det nedersta kol/sotlagret, 90 cm ner i Ulfs grop på nivån 8, 69 över havet.
Kolprov 6, Pnr 1301, schakt 3: Träkol, tallkvist högst 10 årsringar, 15mg. Provet är taget i ett större kollager under en yta med näver i ruta O4, Rn.4, på 9,84 meters höjd över havet.
Makroprov 69, Pnr 1468, schakt 3: Granbarr, 5 mg. Provet är taget i äldre markyta under syllsten, profil P, på nivån 9,11 meter över havet.
Sammanfattning om osteologin
Nötkreatur 32+19+3+2+4 = 60
Får/get 28+17+17+18+2 = 82
Svin 2+4+3+1 = 10
Ren 1 = 3
Vikare 12+7+2+1 = 22
Hare 1+19+12+7 = 39
Ekorre 1+2 = 3
Vattensork(/råtta) 2+1 = 3
Räv/hund 1 = 1
Medelstort däggdjur 18+4 = 22
Större däggdjur 6+15 = 21
Däggdjur 44+7+2328+2674+6+1417 = 5976
Gräsand 2+1 = 3
Ejder 1+1 = 2
Småskrak/storskrak 1 = 1
Andfågel 2 = 2
Gås 1 = 1
Järpe/ripa 1+3+3 = 7
Orre 1+1+5 = 7
Tjäder 1+2+4 = 7
Hönsfågel 1 = 1
Fågel 11+16 = 27
Ål 1 = 1
Gädda 17+27 = 44
Öring/lax 3+2 = 5
Sik 18+33+22 = 73
Karpfisk (id, braxen) 7+11+12 = 30
Lake 12+18+9 = 39
Abborre 13+10+11 = 34
Gös 2+1 = 3
Fisk 8+3+12 = 23
Summa = 9219
Mynt från undersökningen år 2005 i kyrkstadsslänten, Skellefteå lfs. Vbm dnr 281/06.
Fynd nr.
8 Karl XI eller XII 1 öre i silver årtal oläsligt
25 Ulrika Eleonora 1 öre KM 1719
36 Karl XI 1/6 öre SM 1682
56 ” ” årtal oläsligt
57 ” ” 1673 (med stjärna i år- talet)
76 Ulrika Eleonora 1 öre KM årtal oläsligt
80 Karl XI 1/6 öre SM ”
81 ” ” ”
82 ” ” 1666
180 Ulrika Eleonora 1 öre KM 1719
191 ” ” ” ”
192 Karl XI 1/6 öre SM årtal oläsligt
195 Ulrika Eleonora 1 öre KM 1719
Umeå 15/5 2006
Anders Huggert
Karl XI:s 1/6 öre SM präglades mellan 1666 och 1686.