Lokalhistoriskt institut, lämnar månadens inslag.
Författare: Ulf Lundström
Skellefteå museum kommer under 2007 att arbeta med en dokumentation av Bonnstan. En enkät kommer bl.a. att skickas ut till kammarägare där de tillfrågas om hur kamrarna används. Vidare kommer kammare att fotograferas. Ulf Lundström försöker ta fram uppgifter om kyrkstaden under 1800-talet som publiceras i den kommande boken Människor och miljöer i Skelleftebygden under 1800-talet.
Följande avsnitt finns med i den kommande boken:
Den centrala kyrkstaden som låg öster om kyrkan och sockenstugan brann ner i en förödande brand den 2 september 1835. Efter branden bestämdes att alla som ville bygga nya kyrkstugor och stallar skulle ha tillstånd från länsstyrelsen. För att få bygga nya hus i kyrkstaden skulle man bo minst en mil från kyrkan. Detta var ett beslut som kom i ett kungligt brev redan 1817 men hade inte genomdrivits. En mängd ansökningar gick in till länsstyrelsen och alla som bodde inom föreskrivet avstånd från kyrkan fick sitt tillstånd. Där meddelades också att platsen för kyrkstugan och stallet skulle meddelas senare när en reglering av kyrkstaden var genomförd.
Den 6 oktober år 1844 antogs en brandordning för kyrkstaden och den omfattade såväl den stora kyrkstaden som kyrkstugorna på Kläppen, Brännan och Löten. Varje kyrkstuga skulle nu få ett nummer som var samma nummer som fanns på kartan över kyrkstaden. Det är oklart till vilken karta som refereras.
År 1847 genomfördes en brandsyn vid kyrkstäderna öster om Kyrkan, på Brännan, Löten och Kläppen. Vid synen som genomfördes den 14-15 juni hade många kyrkstugor i den stora kyrkstaden ett nummer. De som genomförde synen var sockenombuden muraren A.G. Bohman och Lars Fahlgren på Sörböle. C Westermark skrev protokollet.
Först genomförde man brandsynen i den stora kyrkstaden öster om kyrkan. Frågan är om följande byggnader var gamla och bristfälliga p.g.a. hög ålder eller om de alla var nyuppförda och att det rör sig om detaljer som inte var klara. Prosten Fellström skriver i sin bok Från kyrkbacken att en del byggnader klarades sig vid den stora branden i september 1835. Det var några stugor som stod på östra kanten av den stora backsluttningen mellan nuvarande församlingsgården och Bonnstan samt stugor intill sockenstugan. En del byggnader tycks vara gamla, där murarna behövde lagas. Anders Jönsson i Hedåker blev ålagd att mura på kransen på skorstenen. Samma åläggande fick ägarna till byggnaden som inrymde kamrarna 596, 597, 599 och 612. Olof Jonsson i Flocktjärn fick åläggande om att spika för stenfoten på sin stuga. Flera kammarägare fick påpekanden att utvidga gluggen på vinden, ”på botten”, för att möjliggöra en uppgång med trappa. I gluggen skulle sättas en lucka eller fönster. Ytterviks byamän och Marklund i Renbergsvattnet skulle förbättra muren i sin stuga och Holmgren i Sjöbotten skulle mura på skorstenen så att den stack upp ovanför taket. Johan Lindberg i Storkåge skulle spika för gluggarna på ömse sidor av byggnaden. Gästgivare Lundmark i Frostkåge med flera skulle reparera muren ovanför taket. Hela protokollet finns återgivet i bilaga 1.
I kyrkstaden vid Löten fick Erik Olofsson i Bastuträsk påpekande om att reparera muren. I stugan som ägdes av Jon Jonsson och Anders Nilssons änka i Åselet dömdes muren ut. Även Nils Petter Wikström i Avan hade en bristfällig mur i sin kyrkstuga. Jon Brännströms i Kusmark stalltak fick beteckningen ”casserat”. Olof Östenssons i Kusmark stuga blev utdömd och stalltaket skulle förbättras. Lars Erssons stuga i Hjoggböle utdömdes. Muren till Gabriel Gabrielssons i Tåme stuga ansågs som bristfällig och änkan …bergs bodtak var ”utruttet”. Sara Larsdotters i Bergliden tak skulle ”casseras”. Nils Andersson i Stensjön skulle anlägga ett ut…taket.
I kyrkstaden på Brännan skulle följande saker ske. Anders Olofssons i Mullbergets kammare blev utdömd. Åbornas i Sandfors stall dömdes ut. Lilla Jon Jonsson i Gagsmark hade en bristfällig mur i sin kyrkstuga och ett bristfälligt tak på stallet.
I kyrkstaden på Kläppen skulle ett fähus rivas. Muren skulle rappas i stugan som ägdes av Per Larsson i Myckle med flera. Stallet som ägdes av Per Christiersson med flera i samma by ”casserades”. Anders Johansson i Varuträsk hade ett stalltak som skulle repareras. Rivningar och reparationer skulle genomföras senast den 13 juli och saker som inte var åtgärdade då skulle genomföras på ägarens bekostnad.
Landshövdingen kom med ett utslag den 21 juni 1852 rörande kyrkstugorna på Kläppen, Brännan och Löten som hade undgått 1835 års brand i kyrkstaden. Kronofogden Lars Nilsson Hällgren hade gjort en hemställan hos landshövdingen. I landshövdingens utslag påtalas att sockenmännen påstötningar att anställa en ordningsman i kyrkstaden vilken skulle se till att personer inte olagligen bodde i kyrkstugorna. Ett sätt att enkelt lösa problemet vore att flytta kyrkstugorna från Kläppen, Brännan och Löten till den nya kyrkstaden. Landshövdingen hade efter branden 1835 kommit med ett utslag den 4 december samma år, där det sades att innehavare av kyrkstugorna på Kläppen, Brännan och Löten fick behålla sina kyrkstugor där så länge husen var brukbara. Landhövdingen tolkade nu det beslutet med att så snart husen fordrade större eller mindre reparationer så skulle de flyttas. I annat fall kunde husen stå kvar ytterligare 100 eller 200 år. Alla husen hade reparerats och borde därför flyttas. Nils Nordlander hade yrkat att husen skulle flyttas bort från kyrkoherdeboställets mark eftersom många stugor hade begagnats till olovliga boenden varvid lönnkrögeri och oordning hade rått. Genom att flytta husen till nya kyrkstaden kunde man lättare upprätthålla ordningen. Landshövdingen tolkade rättsläget som så att någon rätt att behålla kyrkstugorna på de nämnda platserna inte längre kunde anses gälla. Därför skulle husen vara bortflyttade före maj månads utgång år 1853. De hus som då stod kvar skulle flyttas av kronobetjäningen och material från stugorna skulle säljas på offentlig auktion för att täcka kostnaderna. Personer som bodde i kyrkstugorna skulle vräkas enligt kungörelse från den 1 december 1851 samt Kungl. Maj:ts brev av den 6 maj 1817. 1)
Den 9 oktober 1854 fick bönderna i Bodan Johan Löfgren, C.A. Renström och Jonas Jonsson Lundberg uppmaning att flytta sina kyrkstugor från Kläppen till nya kyrkstaden. På det nya stället skulle de vardera få använda tomterna nr 151, 152 och 149. 2) Renströms stuga låg på 1930-talet strax norr om landsvägen väster om torget och var en envåningsstuga med vind. Stugan revs på 1940-talet. Sannolikt var alla stugor som flyttades från Kläppen, Brännan och Löten envåningshus medan de stugor som byggdes efter branden i den nya kyrkstaden var uppförda i två våningar.
Ägare till stugorna tycks ha bytts en hel del under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. En orsak till detta är de många nya församlingar som bröts ut ur Skellefteå socken. Norsjö socken med kapellförsamlingen Jörn bröts ut redan 1834. Genom branden 1835 miste bönderna i detta område sina stugor och stallar i den centrala kyrkstaden. Sannolikt uppförde de aldrig några nya byggnader i kyrkstaden efter 1835. De verkar inte heller ha behållit stugor i de mindre kyrkstäder som klarade sig från branden. När en brandsyn genomfördes 1847 nämns inga ägare från byar i Norsjö och Jörns församlingar. Nästa församlingsdelning genomfördes i början av 1870-talet när Byske blev eget gäll. Efter delningen sålde bönderna i Byske församling sina kyrkstugor och stallar till bönder i Skellefteå socken. Som ett exempel kan tas kyrkstugan (kallades kyrkobyskammare) som hade uppförts av Lars Larsson på Östanbäck 7. Stugan såldes den 26 mars 1874 av barnen N. Lundström och Lisa Magdalena Wiklund till bonden Johan Larsson i Djupliden för 80 riksdaler riksmynt. Efterfrågan på kyrkstugor var troligen stor eftersom folkmängden ökade och nya byar kom till på den tidigare kronoallmänningen. Under 1900-talets början blev det på nytt en stor förändring i ägarbilden när Bureå blev egen församling 1922 och Kågedalen 1933. Så trots att befolkningen ökade kraftigt under 1800-talet tycks inte kyrkstaden ha växt efter 1854 när de mindre kyrkstäderna flyttades in till den centrala kyrkstadsplatsen och orsaken är alltså församlingsdelningarna med försäljning av kyrkstugor som följd.
Redan före branden 1835 kunde bönder i en by ha kyrkstugor i de olika kyrkstäderna på Skellefteå prästbord. Flyttningen av kyrkstugor från Kläppen, Brännan och Löten samt försäljningen av kamrar i samband med församlingsdelningar bidrog till att de kyrkstugor som ägdes av bönder i en by inte låg helt samlade. Men en del byar tycks dock i stor utsträckning ha byggt sina stugor nära varandra. Några exempel är Kusmark och Ersmark som hade sina kyrkstugor i den nordligaste längan väster om torget i kyrkstaden. De flesta av Kusmarks kyrkstugor brann i samband med branden den 30 juli 1937. Principen att bönder i en by skulle bygga sina kamrar i närheten av grannarna kan ha varit uttalad när det bestämdes var varje bonde skulle få bygga sin kyrkstuga efter branden 1837. Denna s.k. reglering ägde troligen rum 1837.
Den numrering som omtalas från 1830-1850-talen stämmer inte mot den numrering som funnits från 1930-talet och framåt i tiden. Sannolikt har numreringen gjorts om sedan kyrkstugorna från Kläppen, Brännan och Löten flyttades till nya kyrkstaden.
Ernst Westerlund upptecknade 1951 från kakelugnsmakaren Reinhold Lindström att predikanten Hällgrens far i Innervik, Gustaf Olofsson Hällgren (1816-1890), byggde ett hus om åtta kammare i kyrkstaden. Sedan huset var klart sålde han kammaren till släktingar och bekanta. Lindström uppgav att detta tillvägagångssätt inte var ovanligt. 3)
Källor
1) Landshövdingens utslag den 21 juni 1852, i: Skrivelser, protokollsutdrag, utslag 1844-1881, nr 171, Skellefteå landsförsamlings arkiv, Landsarkivet i Härnösand. Kopia finns vid Kunskapskällan, Skellefteå museum, PASSM 327.
2) Bodan – Orrbäcken en by i utveckling s. 20. Handlingen finns i Bodans byaarkiv.
3) Skellefteå museums arkiv J3AH, karta Skellefteå kyrkstad, kyrkobyhusen, upprättad av I. Atterman 1942, kompletterad av L-G Kindström 1944. Skellefteå museums arkiv J3AH, karta över Skellefteå kyrkstad upprättad år 1929 av Ernst Westerlund, kompletterad 1939 av Folke Gårding . Skellefteå museums arkiv, topografiska ordnade handlingar, Skellefteå kyrkstad och diverse handlingar.