Fornminnesföreningen lämnar månadens inslag.
Författare: Rolf Bengtsson
Bureå industriområde , slutet av 1930-talet. Skogspartiet i förgrunden var Snöskäret, där Bureåborna hade sitt skeppsvarv.
Redan på 1500-talet saluförde Bureåborna sina varor. Det blev med tiden svårare, då de nybildade städernas borgare hade handelsrättigheterna. Piteåborgarna bestämde mycket över Bureåböndernas handel och priser.
Det så kallade Bottniska handelstvånget upphörde 1766. I och med detta fick allmogen ”rätt och frihet til Seglations idkande på alla orter inom riket”. Redan 1768 köpte Bureåbönderna en däckad haxe (mindre skuta) från Umeå. Men då klagade handlare i Piteå till Landshövdingen.. De tyckte haxen var för stor, så bönderna i Bureå var tvungna att sälja den. År 1770 skaffade de sig en annan haxe och 1772 köpte man den klinkbyggda skutan GJÖRAN från Piteå. Dessa båtar var 10-15 meter långa.
I ett brev till Kungl. Majt skrev Bureåbönderna att de ville bygga en egen haxe. De skrev bl.a. på följande vis: ”Eder Höga Nåde vår underdån ödmjukaste”. De avslutade brevet med ”Under afwaktan hwaraf med djupaste wördnad framhärda Eders Höga Nådes”. ”Underdån ödmjukaste tjenare, Samtelige Åboerne i Bureå”.
År 1795 hade Bureåbönderna byggt klart ett skepp FÖRSÖKET. Hon var över 30 meter lång och byggdes för handlare i Umeå och Härnösand. Bureå hade sin skeppsbyggplats på Snödskäret också kallat Skeppsholmen och enbart Skäret.
Snöskäret sett från sydväst. Hamnmagasinen till höger. Vykort från 1920-talet.
År 1799 var brigantinen FRI SVENSK klar. Hon var 69 fot lång och byggdes för Olof Tjernström och Johan Vikner. Dessa två hade intressen i den nystartade Sågen, vid Strömsholm. Bureå. Den 12 oktober 1805 sammanträdde flera Bureåbor och beslöt ”at i denna vinter tillskaffa virket och innan nästa wår vill Gud färdig uptimra å det så kallade Skjäret på det vanliga warfvet En Skuta…”. Resultatet av det bygget kan ha blivit SERIS, en brigg. 1810 var det dags att döpa briggen JOHANNA vid det vanliga varvet på Skäret. Skonerten HOPPET var färdigbyggd 1836. Den byggdes för Bureåbor, bl a Nils Burman. Hon såldes kanske till Luleå. En brigg ENIGHETEN byggdes troligen i Bureå utav 24 arbetare för Nils Petter Åman och Nils Viklund i Innervik. Längden var 91 fot.
På ”Bomans tomten” vid Norrfjärden ska det också ha byggts någon skuta, enligt muntlig tradition.
År 1823 köpte patronen Sundbaum, vid Bureå sågverk, den 16,33 meter långa galeasen LONA, byggd i Sikeå 1818. LONA hade Bureå som hemmahamn endast 1 år och hade senare ett fortsatt ägande i bl.a. Kalmar. Strandade 1842 vid Bornholm.
Till Bureå hörde även en galeas (ibland skonert) FÖRSÖKET, byggd 1824 inom Skellefteå socken. Hon var 21,58 x 7,3 x 3,12 meter och var byggd för Sven Nilsson Burman med flera. FÖRSÖKET såldes 1827 till Adam Magnus Kjellerstedt i Avan Lövånger. 1832 var hon åter i Bureå, redad av den rike Sven Nilsson Burman. 1834 blev Svens son Nils huvudredare och handlare Anders Bergstedt i Avan delägare. Den tidigare nämnde Kjellerstedt var farmors far till Evert Taube.
När skeppare Lindblom på FÖRSÖKET var på resa från Bjurö hamn till Bureå hösten 1835 råkade båten ut för sjöskada i det dåliga vädret. I en redogörelse för skadorna nämner Lindblom skäret ”Vikbergsskäret”. Skäret heter i dag Vippeskäret. På de allra äldsta kartorna är namnet Hvitbärskär. Då får jag tanken att namnet kan ha att göra med det i SV, på Bureliden, liggande Vitberget. När man hade Vitberget och skäret i enslinje, var det dags att gira in mot Burvik. Det har sagts att i kajutfyllnaden vid Ångbåtskajen i Bureå ska det ligga rester av ”Buregaleasen”.
På 1860-talet hade Bure såg en liten skonert ANNA, byggd i Uleåborg. Hon avyttrades till Bromö glasbruk vid Vänern.
Bure såg redade även briggarna JOHAN (1860-1886) och JUNIOR (1854-1875). Den förstnämnde hade byggåret 1834, byggd i Yttervik och mätte 24,19 x 6,94 x 3,42 meter. JOHAN slutade som pråm i Roslagen omkring 1904. JUNIOR var 26,47 x 7,69 x 2,25(?) meter och sjösatt 1854. Hon gick i kvav vid Prerow udde i december 1875. Det är ungefär mellan Warnermunde och Rugen i norra Tyskland. Johan seglade aldrig ut mot Nordsjön emedan JUNIOR även seglade i Medelhavet.
Långt senare hade Bure bolag fartyg, 1948 köptes ELSA THORDEN för 1 625 000 kronor och namnändrades till BURE. Hon var på 1040 dwt och var byggd 1947. 1951 sålde Bure bolag fartyget till Portugal, där hon byggdes om till moderfartyg för en fiskeflotta. Man hade även ett mindre fartyg på 330 dwt BURE II (ex Björn Elfving, ex Sölve, ex Cornelia) köpt samma tid. Hon avyttrades snart också och fick ett långt liv i Västindien. Det var en gammal båt, byggd 1918 i Groningen, Holland. I augusti 1989 sågs fartyget i Demerara i Guyana, Sydamerika”.
Källor:
Båtologen/Nihlman
COA
Bureå byahandlingar
Bure ABs arkiv
Domstolshandlingar
Egna anteckningar