Reportaget är hämtat ur Lilla Skelleftebladet och författat av Inga-Britt Lundmark.
Byggnadskulturen på landsbygden – värt att vårda!
Antikvarie Helena Wikberg, länsstyrelsen Västerbotten, förklarade att de äldsta timmerhusen hade fyra knutar t.ex. bagarstuga , kokhus m.m. samt enkelstugorna som hade kammare och kök.
Västerbottensgårdarna kom till i slutet av 1700-tal och under 1800-talet. Spåntak blev vanligt och gården höjdes ofta med en våning efter ett tag och panelslogs. Lutande lador finns endast i norra delen av länet, ej i södra Västerbotten. Det ansågs att det fanns råttor som förstörde skörden närmast golvet och av den anledningen blev ladan vidare upptill.
Framtidens Skellefteå – ”Ska hela rasket rivas?”
I sitt framförande förklarade Enar Nordvik tankarna från gammal bebyggelse till hur stadens framtida byggande skulle se ut. Han försökte att förklara varför rivningen blev så stor under 1950-,60-talet. Vi i Skellefteå blev ”rika som troll” med tanke på Boliden. Vi var en modern industristad och det blev ”som att jämföra Skellefteå med en tjock-TV på 2012-talet”. Skellefteå skulle bli en modern stad. Det är ju inte lika lätt att älska en 50- talsstad i sitt nuvarande skick, som att tycka om en trästad.
Han berättade även om tankar kring ny bebyggelse. Området mellan Kanalgatorna och järnvägen är inte utnyttjat och det finns planer att bygga där från höghus till ev kulturhus. Parkeringsplatser skall ses över, de är för många idag.
Efter en fråga från publiken om flytten av affärer till Solbacken visade Nordvik en bekymrad uppsyn, Skellefteå bör ha kvar ett levande centrum.
Berättelser ur Ernst Westerlunds arkiv
Kristina Friberg, Skellefteå museum hade plockat fram berättelser ur E. Westerlunds arkiv, där Ernst pratade om händelser och drog roliga historier.
Rolf Granstrand, som var programvärd kunde inte hjälpa Skellefteå museums Kristina att tolka bondska. Det blev Ulf Lundström, från museet som fick översätta.
Årets byabok ”Ljusvattnet” …
… presenterades av arbetsgrupp, som i närmare åtta år regelbundet träffats och samlat material. Skillnaden med många andra byaböcker är att här är det lika mycket nutid som historia i boken. Det finns för närvarande 163 fastigheter i Ljusvattnet.
De som arbetat med boken är Carin Lundberg, Inger Bjurman och Nils Lundmark.
Ernst Westerlund-priset
Roligast av allt var att ”vår egen” kandidat Göran Wahlberg fick motta Ernst Westerlund-priset!
Motiveringen till priset: ”
Göran Wahlberg har under lång tid varit en god ambassadör för bygden, kulturen och föreningslivet. Som cirkelledare har han gjort en stor lokalhistorisk insats och lyckats intressera många för att börja dokumentera sin och bygdens historia. Han har också gett ut en mängd böcker samt varit aktiv och drivande i flera kulturhistoriska föreningar.”
Vi gratulerar och hoppas få ha honom som cirkelledare ännu många år.