/Utdrag ur K A Fellströms minnesbilder, serie I, band I, häfte 3/
Texten förmedlad av Lars Jonsson
1934 Stor folksamling utanför den nya kyrkan. Orsaken är förmodligen en Blå Bandskonferens (Sundborg&Lindberg/Skellefteå museum, färglagd)
Vid den tid historiens ljus börjar falla över våra bygder bestod Skellefteå socken av alla de församlingar som tillhör Västerbottens norra kontrakt med undantag av Nysätra. Arealen utgjorde mer än 90 kvadratmil. Enligt äldsta uppgifter om befolkningen fanns här i början av 1400-talet 450 personer och inom Lövånger som nu avsöndras till eget pastorat, 150.
Vid 1300.talets början bör befolkningen ha varit mindre, såvida vi inte räknar med digerdödens härjningar vid 1300-talets mitt. – Befolkningen nu omkring 73000. Inom detta väldiga område fanns år 1320 endast en träkyrka i Skellefteå förutom ett litet kapell i Lövånger. Denna kyrka efterträddes 1386 av en ny träkyrka och denna i sin ordning av en stenkyrka, invigd 1507. Delar av denna ingår i nuvarande kyrkan,
Kågedalens kyrka som idag invigts till sin höga uppgift är den 17e i raden av ännu brukade kyrkor och kapell inom det ursprungliga Skellefteå. Vid denna beräkning har ej medtagits Åby kapell av 1642, Yttersfors brukskyrka av 1838 och fiskekapellen i Rönnskär, Skötgrundet och Bjurön.
Kyrko- och kapellbyggandet har i regel markerat tidpunkten för nya församlingsbildningar. En hel skara självständiga församlingar omger nu det gamla Skellefteå som alltfort med avseende på folkmängd står främst. Kanske vi vågar påstå att ingen församling i vårt land har så många och folkrika dotterförsamlingar.
Huvudsakligen under de senaste 100 åren har de nya kyrkorna kommit till. Stiftets biskop har idag inom Skellefteå invigt sin 5e kyrka, förutom öppnandet av moderförsamlingens kyrka efter skedd restauration. Vidare invigdes Ursvikens kapell av församlingens kyrkoherde den 3e november 1912. Biskop Bergqvist torde i detta fall stå ensam bland svenska kyrkans biskopar.
Kågedalens kyrka har en lång förhistoria. Även här som vid föregående kyrkobyggen var det ingalunda landsförsamlingsborna som yrkade på den nya kyrkan. Deras strävan gick ut på att hålla tillbaka av fruktan för kostnaderna.
Betecknande är allmogens yttrande 1749 då fråga var om reparation av Åby kapell. Den vägrades med motiveringen: ”Vi har god landsväg till Skellefteå kyrka”.
Därjämte kan erinras om allmogens svar 1782 genom kyrkvärden Lars Hansson i Degerbyn, då fråga var om kapellbyggnad: ”Vi hoppas att höga överheten i anseende till allmogens denna tiden havda och nuvarande nog många och dryga utgifter förskonar oss från den tunga och besvär som med kapellbyggnad uppkommer”.
Frågan om pastoratsdelning upptogs av biskop Martin Johansson vid doktor Simon Brandells frånfälle den 19. mars 1895. Redan den 4e juli samma år är biskopen här och förhandlar med allmogen. Efter många allvarliga ord framlägger han sitt förslag som går ut på en tredelning av pastoratet med en kyrka i Buretrakten, en i Kågedalen och en i västra delen av socknen, i Svanström.
Samtliga talare var emot pastoratsdelning, varemot en del icke motsatte sig kapellförsamlingar i socknens norra och södra del.
Särskilt må påpekas att att disponenten Hugo Nilsson i Kåge var den förste som gjorde förslag om kyrka i Kågedalen. Den borde förläggas antingen till Ersmark eller Kusmark.
Frågan kom därefter att vila några år. Den 20e december 1900 föreslog prästlöneregleringskommittén att olika områden av Skellefteå pastorat måtte utbrytas för att bilda egna pastorat. Kungl. befallningshavande hade i sitt yttrande den 13/6 1900 förordat att två kapellförsamlingar måtte utbrytas att en i norra delen, Kåge kapellförsamling och en i södra, Bureå kapellförsamling.
Den 13e december 1902 har församlingen att yttra sig om pastoratsdelningen och därvid segrade ett förslag framfört av hemmansägaren E Risberg i Sörböle som yrkade uppskov med hela frågan till 1917, då församlingen under mellantiden finge tillfälle att avsätta medel till en kyrkobyggnadsfond så att utgifterna skulle komma att verka mindre betungande.
Emellertid hade Skellefteå stad gjort framställning om tillstånd att få bilda nytt pastorat. Denna framställning vann icke nådigt bifall vid föredragning av ärendet den 24. oktober 1902. Den 13e mars 1903 ålades Skellefteå lands- och stadsförsamlingar att före 1906 års slut inkomma med nytt förslag till församlingsdelning.
Den 24e oktober 1903 utsågs efter en vidlyftig diskussion en kommitté av nio personer att inkomma med förslag till pastoratsdelningen. Av de utsedda ledamöterna är alla döda med undantag av Joh Markstedt i Skellefteå stad och hemmansägaren Anders Viklund i Hebbersfors. Denna kommitté började sitt arbete den 8. december 1904 och hade den 20e november 1906 sitt förslag färdigt. Från Skellefteå lands- och stadsförsamlingar skulle två församlingar utbrytas, nämligen Bureå och Kåge församlingar med kyrkor i Bureå och Ersmark.
Efter många tvister skrivelser och kyrkostämmor blev enligt Kungl brev den 22a november 1912 Skellefteå stad eget pastorat den 1. maj 1913 och Bureå den 1. januari 1922. Samtidigt erhöll Kungl befallningshavanden befallning att i god tid före 1.maj 1918 inkomma med förslag till ytterligare delning av Skellefteå landsförsamlings pastorat, som av omständigheterna föranleddes.
Genom nådigt beslut den 1. december 1916 förordnades att från Skellefteå landsförsamling skulle utbrytas vissa hemman och lägenheter att under namn av Kågedalens församling bilda särskilt gäll ävensom att den dåvarande Skellefteå landsförsamling skulle senast den 1. maj 1922 hava ej mindre uppfört kyrka i Kågedalens församlings pastorat och anordnat begravningsplats, att även för kyrkoherden i Kågedalens pastorat anskaffat och med för kyrkoherdebostället erforderliga åbyggnader försett lämpligt kyrkoherdeboställe. Utbrytningen skulle gå i verkställighet å tid som av Kungl Majt framdeles bestämdes, sedan kyrka blivit uppförd, begravningsplats anordnad samt kyrkoherdeboställe anskaffat och insynat.
I nådigt brev den 7e december 1917 förordnade Kungl Majt att kyrkan i den blivande Kågedalens församling skulle uppföras å plats inom Kusmarks by som av Kungl befallningshavande bestämdes.
Den 7 december 1918 förordnade K.B att Kågedalens kyrka skulle förläggas på det så kallade Näset i Kusmark. Detta skedde efter personligt besök av t.f. landshövdingen Hagen i sällskap med bl.a. sedermera landshövdingen G Rosén.
Genom nådigt beslut den 29. september 1922 medgav Kungl Majt att med uppförandet av kyrkan och prästgården i Kågedalens blivande församling finge tills vidare anstå eller intill den 1a maj 1927. Detta uppskov blev ytterligare den 1a april 1927 förlängt i så måtto att kyrka och prästgård skulle stå färdiga och tagas i bruk den 1a maj 1932.
Den 14.oktober 1918 utsåg kyrkostämman kyrkobyggnadskommitterade, nämligen dåvarande komministern K A Fellström, ordförande, grosshandlare J C Nilsson, predikanten och sågverksägaren Anders Viklund, kontorschefen J Brännström, handlanden Es Brännström med hemmansägarna J. A. Larsson och P. O. Persson som suppleanter. Till dessa kommitterades uppdrag skulle höra att anskaffa ritningar till kyrkobyggnaden, utse arkitekt, bestämma plats för kyrka och kyrkogård, anskaffa boställsjord utse plats för prästgård och anskaffa ritning och kostnadsförslag till detsamma samt efter verkställandet av dessa uppdrag meddela församlingen härav då kyrkostämman ville fatta ytterligare beslut i ärendet.
Vid kommitterades första sammanträde den 25.november 1918 utsågs arkitekten Fredrik Falkenberg i Stockholm att upprätta ritning till kyrka och prästgård. Enligt dessa ritningar beräknades kostnaderna för kyrkan till 567,000 kronor. På kyrkostämman den 4e oktober 1921 blev dessa ritningar godkända.
Vid Falkenbergs frånfälle befanns ingen arkitekt villig att fullfölja dennes skisser. Därjämte ansågs på goda grunder att kostnaden ingalunda skulle stanna inom den ursprungliga kostnadsberäkningen. Nya ritningar anskaffades därför från arkitekten Kjell Westin i Stockholm och beräknades enligt dessa kostnaden för kyrkobygget till 342,000 kronor. Den 19e juni 1926 blev dessa ritningar av kyrkostämman gillade och godkända samt av Kungl Majt den 13e april 1928 stadsfästade.
Byggnadskommittén meddelade kyrkostämman den 6e maj 1929 att dess uppdrag numera ansågs slutfört. Kyrkostämman uppdrog då åt den hitillsvarande kommittén, förstärkt med förvaltaren G Vigren och sågägaren Oscar Lundström att omedelbart verkställa alla de åtgärder som erfordrades för pastoratsdelningen.
Den 5e augusti 1929 antogs som entreprenör för kyrkobygget, firman E Fjällström och N J Vidmark Arnäs mot en ersättning av kronor 291,000. Den 19e augusti samma år togs de första spadtagen till grunden av J G Brodin och F B Arvidsson. En enkel högtidlighet firades vid grundstensläggningen den 28e oktober 1929 då en stor skara kågedalsbor deltogo.
Till entreprenörens uppgift har även hört att fullgöra all målning i kyrkan med undantag av bänkarna m.m. samt dekorationsmålning. En del extra arbeten har även fallit på hans lott, såsom koppartak på kyrkan enligt kyrkostämmans beslut den den 26e oktober 1929, takrännor och stuprör likaledes av koppar.
Alla uppgifter har entreprenören fullgjort med synnerlig omsorg och skicklighet. Han har visat sig äga en stor förmåga som arbetsledare och kommitterade vitsordar hans arbete och personlighet med högsta erkännande.
Altartavlan är målad av artisten Holger Hjorth i Stockholm. Artisten Hjorth som stammar från en i Skellefteå urgammal släkt har känt det som en förmån att få pryda sin hembygds tempel. Han har enligt sakkunnigas och vanliga människors omdöme fullgjort sin uppgift synnerligen väl.
Altartavlan med centralt bibliskt motiv skall nu som vi hoppas i århundraden tala till denna bygds barn om den uppståndne och giva heliga intryck att bevara där orden ofta glömmas.
 |
Altartavlan (Abel J Tjernlund/Skellefteå museum, färglagd) |
Altartavlans ram, altarrund, predikstol och sakristians utrustning har förfärdigats av bröderna Nordin Skellefteå med kunnigt och gediget arbete. Från Libraria samtlig altarutrustnining. Bänkarna med skärmar ha tillverkats av bröderna Johansson Kusmark under tävlan med 5 andra budgivare. Det förmånliga priset har icke hindrat ett noggrant och omsorgsfullt arbete som förtjänar det allra bästa vitsord.
Orgelprogrammet är uppgjort av musikdirektör Oscar Lindberg i Stockholm. Som entreprenör för orgelverket med orgelfasad antogs den 28e augusti 1930 orgelfirman Åkerman oh Lund i Sundbyberg. Orgeln avprovades den 26e januari 1932 av direktör O Lindberg som lämnade arbetet det bästa vitsord. Något som allmänheten idag säkerligen instämmer i.
Konstruktionsritningarna till de elektriska anläggningarna är upprättade av ingenjören P Johansson i Stockholm och själva arbetet utfört av montören K D Normark enligt avtal den 9.oktober 1930. I arbetet har även ingått åskledaranläggning. Arbetets har utförts med omsorg och har avsynats med bästa vitsord. Utan anmärkning har anläggningen nu fungerat under snart ett år.
Albin Svenssons konstruktionsbyrå i Stockholm har uppgjort program till värmeledning och J F Lidholm i Skellefteå har svarat för utförandet. Som alltid har denna välkända firma med heder skilt sig från sitt åtagande. Värmeledningen med element i bänkarna är en förnämlig anordning. Vi är förvissade att kyrkobesökarna skola vara särdeles tacksamma för den angenäma värmen i kyrkans bänkar.
Den elektriska armaturen tilldrager sig särskild uppmärksamhet. Alla kronorna, lampetter och yttre belysningsanordningar är förfärdigade av plåtslagaren K A Lundgren i Skellefteå stad. Samme man är även mästare till den präktiga kyrktuppen vars like jag icke sett på någon kyrka.
Han har dessutom verkställt kopparbeläggningen på kyrkan samt takrännor och stuprör. Priset på armaturen föreföll oss otroligt billigt men arbetet är utomordentligt gediget. Konstnären har gjort sig förtjänst av vår tacksamhet och beundran.
Artisten Yngve Lundström har utfört dekorationsmålning i kyrkan och förgyllning av predikstolen. Han har därjämte lämnat råd och vägledning om den färgbehandling som framlyser i kyrkans inre målning. Så långt vi förstå har allt skett med konstnärlig insikt till kyrkorummets värdiga utsmyckning.
Målningsarbetet i övrigt har omsorgsfullt utförts av en Kusmarksbo, målaren E Lindberg som icke sparat någon möda att efterkomma konstnärens anvisningar.
Förgyllning av altartavleramen har utförts av målaren O G Göransson som skilt sig från uppgiften med heder.
Kyrkklockorna har gjutits av K G Bergholtz i Stockholm. Den 19e juni 1931 kl 7 em ägde provringning rum. Bygdens befolkning trodde sig förnimma en likhet med klangen i moderkyrkans klockor. Måtte Kågedalen lyssna till deras maning lika villigt som moderförsamlingen lyssnat till sina tempelklockor.
 |
1931-06-25 Kusmarks kyrkklockor på en lastbil utanför Sjödins Järn på Nygatan i Skellefteå (Skellefteå museum, färglagd) |
Tornuret är tillverkat av Y Vesterlund i Töreboda och bekostas genom frivilliga medel i Kågedalen. Hittills har tornuret fungerat oklanderligt.
Allt virke är levererat av Anders Viklund i Hebbersfors och teglet av Knut Lundmark i Degerbyn. Båda ha fått varmt erkännande av entreprenören
Som redan är nämnt är denna kyrka en skapelse av arkitekten Kjell Westin. Icke blott i det väsentliga utan i varje detalj har arkitekten haft sin hand med. I både det yttre och inre präglas denna helgedom av högtidlig enkelhet och andaktsfull värdighet. Ingen har klandrat byggnaden för överdåd eller obehövlig utsmyckning.
Många ha yttrat: ”Så skall en kyrka se ut”. I sin vita skrud står den här trygg och stark, villig att öppna en trofast famn för släkte efter släkte. Kyrkans arkitekt, alltid villig att lyssna till förslag och erinringar äro vi skyldiga uppriktigt erkännande för ett konstnärligt verk präglad av den ande som kan göra sig förstådd av det vanliga kyrkfolket.
Kontrollant för samtliga arbeten som står i sambandmed pastoratsdelningen har varit byggmästaren J Sandberg. Denne har särskilt glatt sig åt att för andra gången få ägna sin insikt och erfarenhet åt ett tempelbygge. Att Sandberg icke sparat tid , omsorg och arbete vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter som ålegat honom intygas enhälligt av byggnadskommittén.
Ritningar till gravkapell och prästgård är ock av hans hand och ha dessa ritningar utan ändring vunnit vederbörandes gillande.
En skara arbetare och fackkunniga har under dessa år varit sysselsatta med de byggnader som nu stå färdiga. Idéer och tankens skapelser kräva handens skicklighet för sitt förverkligande. Det vittnar gott om skelleftebygden att dess egna barn förstått att utföra allt arbete som denna byggnad representerar.
 |
Byggandet av kyrkan (Norra Västerbotten/Skellefteå museum, färglagd) |
Klart är att även här vissa slitningar mellan arbetare och arbetsgivare icke har helt kunnat undkommas. Med ömsesidigt tillmötesgående har vunnits ?? till gemensamt gagn. För arbetspersonalens insats må därför ett ärligt tack frambäras. I forna dagar räknades som en särskild heder att ha varit med vid ett kyrkbygge.. Må denna heder förtäljas bland barn och barnbarn inom dessa bygder i kommande tider.
Så står denna helgedom redo för sin gärning. Ett nytt tempel har slutit sig till de många, där Guds ära, hans vilja, hans nåd i Kristus skall förkunnas. Hit skola odödliga själar komma för att lyssna till det ord som förbliver evinnerligen. Inom dessa väggar skola människor jubla mot levande Gud, här skola de klaga i syndanöd, här skola de bära fram sina bekymmer och bördor inför all nåds Gud. Under dessa valv skola släkten efter släkten vandra. Dessa murar skola bevittna allt detta men Gud lever och möter oss alla icke i dom utan i barmhärtighet. Vi tro att så skall ske ända till dess evighetens morgon gryr.
 |
1932-06-12 Biskop Olof Bergkvist, tolv präster och några kyrkvärdar tågade klockan nio från prästgården fram till kyrkan. Biskopen stötte kräklan tre gånger mot porten och sa ”Jag bjuder att dörrarna till Kågedalens församlingskyrka öppnas!” (Bror Emil Frisk, färglagd) |
 |
Ca 1500 personer deltog i invigningen (Bror Emil Frisk, färglagd) |
Tvivel komma som säga: ”Människorna blir alltmera ogudaktiga och fråga icke efter kyrka och Guds rika. Snart står helgedomen öde”.
Ja, så frestades även våra fäder som byggde Guds hus i fordom tid. Men huru står det i psalmen?
Gammal är kyrkan Herrens hus. Står medan männskoverk falla. Tinnar så höga blivit grus. Än hennes klockor kalla, kalla på gammal och på ung, kalla på själ som trött och tung längtar till evig vila. Därför låt denna helgedom bli för dig ett andligt hem. Därav skall den enskildes och denna bygds timliga och andliga framtid bli levande. Gör sabbatsresan varje vilodag. Ett barn av denna bygd har sagt till mig att ”sabbatsresan är vägen till kyrkan”. Bed innerligt till Gud om en själasörjare som rätt vill dela sanningens ord och ge ut sig själv i helig tjänst utan att förtröttas eller förlora sin tro och sitt mod.
Så hägne kyrkans Herre denna helgedom och låte himmelen vara öppen här. Han välsigne med nåd och frid och helig kraft dem som här utgå och ingå. Han bevare sin boning för eld våda och onda händer. ”Ja, give då Gud att var vi bo alltid när klockorna ringa samlas vi må i Kristi tro Herren vårt offer att bringa, hämta i bön hans håvor ned, skåda i hoppet den sabbatsfred sist för hans folk står åter”.