Författare: Pär-Anders Öhmark, Lövånger
Tänker att jag ska skriva om en liten incident som min moster Ester (Syster Ester) berättat och som inträffade för sådär ett åttiotal år sedan, alltså vid pass 1935, och torde vara ”preskriberad” vid det här laget.
Detta hände när hon som nyanställd kommunsköterska i Lövånger, innan hon fick fast boende, installerats på det dåvarande hotellet i Lövånger.
En gång När hon efter fullgjord dag, hörde mystiska ljud från rummet intill var hon tvungen att knacka på. Någon ropade inifrån rummet och Ester öppnade resolut dörren för att komma till undsättning.
Rummet föreföll helt tomt, men så hörde hon en röst: ”Det förefaller något trångt här”. Det visade sig vara en ambulerande tandläkaren som på något sätt kommit att hamna under sin säng och inte kunde ta sig därifrån. Hon tog tag i benen och drog fram honom. Han hade så att säga alltså, på kvällskvisten, tagit sig en ”tår på tand” och var vid det här laget absolut plakat. Till råga på allt hade han ”smutsat ner sig” så att den unga sköterskan fick ta på sig att ”stöka upp honom”.
Nästa dag var han ju tvungen att som vanligt komma i arbete. Man undrar ju förstås i vilket skick han var för sin uppgift då. Inte att undra på att en del hade tandläkarskräck!
Denna historia är så sann som den kan vara. Jag hoppas att ifrågavarande tandläkare inte går att identifiera.