Författare: ’n Melker, alias Melker Johnsson, Drängsmark
I folkmun har personer från Drängsmark kallats ”långarmedrängsmarkare”. Med all rätt. Granskar man folk från orten så syns fenomenet tydligt. En del går helt ogenerat omkring med armarna dinglande efter sidan, medan andra försöker dölja sitt ursprung genom att ha händerna i byxfickan eller kroniskt gå och stå med armarna i kors framför buken.
Förr i tiden, före maskinernas erövring av arbetstillfällena, var Drängsmarkare populära drängar vid potatisupptagning. De gick raklånga och plockade potatisen med bägge händerna. Aldrig hördes de klaga över ryggbesvär.
Kvinnor i norra västerbotten har vittnat om Drängsmarkskarlarnas speciella kramförmåga. Som att hamna i en boaorms omfamning har några uttryckt det. Innan bilbälteslagen fanns var det vanligt att man placerade ut Drängsmarkare i mitten av baksätet som en säkerhetsdetalj. Med sina värmande och kraftiga armar höll de ledigt två personer på plats. Speciellt populärt var det vid resor till och från dansevenemang.
Personer i väst och slipover hade ofta släktband till Drängsmark. Ingen stickerska hade råd, tid eller ork att sticka så långa armar att de räckte till långarmedrängsmarkarna. Det moderna t-shirt-modet har tacksamt anammats i bygden.
Uppgifterna är hämtade i gränslandet mellan fabulering och sanning och är fullt trovärdiga.