Författare: Gerd Hedlund
Uttersjöns B-skola tänk se bra hon var
Fast ve ging tri klassa i samma saal
Se familjärt, ja maang minna vara kvar
Å bonska he var vårt dagliga taal
Da man si baakeromsä, all femti aara
Se oläcklit fort he ha gatt
Man täänk oppa fragen å svaara,
Oppa all den lärdom ve fatt
Å aall barna ini eitt rum
Hur jeru dem vor å se stillsamm
Räkne kvadrata å iblann i tum
Vår å ein opa tavla ein-sam
Ve hadd läxförhöra vår endaste daag
Å ve fick lär oss vå som vaar mätt å dätt
Ve fick lär oss vara snäll när ve vor ilaag
Å he tyckt no allihopen var rätt
Allt he ve lärt oss de här aara
He skull vara grunna när ve vort stoor
Å ätter ein tii kånne all läsa opp svara
Se slängder å fluut som vi voor.
Ve voor uti skojom iblann på rastern
Och placke bära å kääglen å veen
He var som anyest alldäjles om höstarn
Å he lukte se gott borta jeern
Iblann vare kallt inna skoola
Räint klomsen om hännren ve voor
Men ve sååt ändå sill dära stoola
Ve sag bröösun di kamin var brano se stoor
Om viintern da var he mest dell att ränn
Å oppi backen dera smaskooln där järe sjusse och flängd
no henne he när man fätte he kunn vaal na flänn
å ätterat vor båd arma och beina som hängd
He var daaliga tider de här aara
Illt om alldejla, – åsså ransonerinskort
Men he var int anne göra än försök å spaara
Dellers krige å elände uti vääla var båårt
Maten dära skola fing ve bara nan vecku da o da
För he skull ju rääck dell oss all ihop
Men he vårt ju bättre, he börje val nan reda
Sen freden komme – då vorte e hurrarop
Sen minns ja att he var nåra hämska vintra de här aara
Ve snöstormen å köörta, som ingen kan tro
Dea skoola var he allri löönt försöök att fara
För bila å bussa dom kjort fast – he var bara å sno.